En tjej, en hund, en husvagn

Tävlingstaggad!

2012-02-01T15:48:00.003+01:00

Sedan vi flyttade till Karlskrona har 99% av energin gått åt att installera oss i nya staden och komma in i nya rutiner. Nu känns det äntligen som att jag och Vilja har tid att träna inför de mål vi satt upp för året 2012, att tävlingsdebutera i lydnaden och att göra anlagstestet i viltspår. Inspirerande! Igårkväll anmälde jag oss till våra livs första tävlingar och på to-do-list står att få tag i en viltspårsdomare i trakten som kan hjälpa oss med anlagstestet. Har ni några tips är ni varmt välkomna att höra av er!
Som en tjejkompis sa; nu köööööööör viiiiiiii! :)

Tass och kram hälsar,

Viltspår

2012-01-20T16:15:00.001+01:00

Här kommer bilder från helgen på Malins landställe i Västergötland. Vilja provade viltspår för första gången och blev riktigt taggad, precis som jag. Imorgon blir det spårläggning här i Karlskrona och idag ska vi iväg och träffa Viljas brorsa Abbe (Tillyhills The Riddler) för lydnadsträning och långpromenad. Ha en trevlig helg, för det tänker vi ha! :)

Tass och kram hälsar,

Let the adventure begin!

2011-12-04T19:38:00.004+01:00

Efter sex timmars nonstop-körning igår (okej, jag stannade tre gånger för att fylla på kaffemuggen och kissa men nästan nonstop) var jag framme. Framme i det lilla hus jag idag kallar hemma. Ett brunt litet timmerhus i Trummenäs utanför Karlskrona med nyrenoverat badrum, fint kök, stort vardagsrum och ett varsitt litet krypin till mig och Elin. Här kommer vi garanterat att trivas!

Kvällen igår spenderades med uppackning och inredning och dagen idag bjöd på sightseeing i närområdet och en trip till Ikea i Kalmar. Nu har vi boat in oss ordentligt och är redo för veckans utmaningar, imorgonbitti klockan 09.00 börjar skolan - det ska bli SÅ spännande!

Tass och kram hälsar,

Lugn mitt i stressen...

2011-12-01T20:57:00.003+01:00

På frågan "hur är läget?" har jag de senaste dagarna svarat "det är mycket nu." Med all rätt! Tre arbeten och en egen firma kräver sin lilla tid, samtidigt som man ska planera flytten med allt vad det innebär. Mitt uppe i allt ska man ta sig tid att säga hejdå till släkt och vänner, samtidigt som julen närmar sig med stormsteg... Är ändå stolt över att jag trots allt lyckas behålla lugnet och tar en dag i taget. Efter att ha stått med huvudet i flyttkartonger halva dagen (och har likadant planerat imorgon) är det nu Viljamys som står på agendan! :)

En blöt liten nos,
tillhörande min allra bästa vän.
En len liten tunga,
varsamt slickande mitt ögonlock.
Och en perfekt liten tass,
smutsig efter dagens bravader.
Pälsen mjuk och inbjudande,
doftar som bara du kan.
Kurar in mig tätt intill dig,
min allra bästa vän.

Tass och kram hälsar,

Hus i Karlskrona - check!

2011-11-21T09:32:00.003+01:00

Schemat inför flytten är minst sagt tight och ibland får man påminna sig själv om att faktiskt andas... Nu har jag i alla fall spikat boende, jag och en annan tjej på skolan kommer att hyra detta lilla söta hus 1,3 mil öster om Karlskrona. Det blir perfekt för oss! Nu ska jag bara försöka få min egen lägenhet uthyrd och skynda mig på att pricka av att-göra-listan. Hörs igen!

Tass och kram hälsar,

Here we go again!

2011-11-04T10:28:00.004+01:00

Som ni kanske har märkt har bloggen fått gå i ide de senaste månaderna, precis som husvagnen. En tjej, en hund, en husvagn var helt enkelt inte komplett utan husvagnen så jag har helt enkelt inte känt för att blogga när jag och Vilja saknat vår tredje hälft. ;) Det ska tilläggas att jag inte är en av de där bloggarna som blir hysterisk över mina frånvarande bloggposter utan tar en bloggtorka med ro och tycker att "det kommer när det kommer." Och nu mina vänner (eller kanske icke existerande vänner nu när vi inte hörts på så länge?) är den dagen kommen.

Vid hemkomsten från vårt äventyr för ett drygt år sedan fick jag reda på att min älskade moster (även kallad moss/mamma 2) hade blivit sjuk. I cancer. Jag kämpade hårt mot sorgen men även hårt för att lyckas hålla vårt gemensamma företag på fötter, en trafikskola i Stockholm. Med trafikskolan lyckades jag bra och den rullar fortfarande på och genererar nöjda körkortstagare. Med sorgen däremot kan jag fortfarande inte riktigt påstå att jag gjort detsamma. Min moster blev sjukare och sjukare innan hon försvann från oss den 27 juli nu i somras, vilket fortfarande känns som igår. Nu, tre månader senare, har jag så smått börjat leva ordentligt igen och kan med glädje se fram mot mitt och Viljas nästa äventyr här i livet...

Vi byter nu ut husvagnen (givetvis finns Snigla fortfarande kvar, men är inte en så aktiv ingrediens i våra liv längre) mot ett studentliv i Karlskrona. Jag har blivit antagen till Hyper Islands program Learning Designer And Facilitator, en nio månader lång utbildning i internationell projektledning. Kursstart är den femte december och innan dess är det minst sagt MYCKET som ska hinnas med. Roligt, spännande och enormt utvecklande!

Tass och kram hälsar,

Glädjebesked!

2011-08-25T12:11:00.004+02:00

För en och en halv vecka sedan var jag in till djursjukhuset Albano och röntgade Viljas höfter och armbågar. Väntan har varit olidlig och praktiskt taget varje dag har jag surfat in på SKK´s register och kontrollerat om det behagat uppdateras än... Imorse hände det äntligen, när jag tryckte på fliken "veterinär" dök resultatet upp på skärmen. Hjärtat stannade för en sekund och blicken flaxade febrilt runt över skärmen för att försäkra mig om att det verkligen var RÄTT - var det rätt hund, rätt flik, rätt resultat? Några sekunder senare sjunker fakta in och jag inser med glädje att allt är precis som det ska: A på höfter och UA på armbågar. En vän sa att "det är väl klart att hon är lika fin på insidan som utsidan den där lilla speedy." Gulligt sagt! :)

Tass och kram hälsar,

Intensivkurs i vallning...

2011-08-10T13:07:00.009+02:00

...har vi varit på i Kroksbo i helgen för den amerikanska instruktören Rick Hardin (som för övrigt måste vara världens bästa och roligaste pedagog!) Vi åkte upp redan på torsdagen och ställde upp Snigla på VIP-campingen på gårdsplanen och laddade inför fredagens äventyr med god middag och trevligt sällskap. Lördagen och söndagen spenderades också i vallhagen varvat med teorisalen och både jag och Vilja lärde oss enormt mycket.

Viljas utveckling på dessa tre dagar går inte att beskriva i ord, så ta gärna en titt på denna video och se själva istället. "Out-övningen" som filmen inleds med syftar till att få hunden att öka avståndet till fåren genom att vända helt om och gå bortåt men till en början skulle vi endast berömma vid minsta lilla tendens till att vända bort huvudet från fåren... Tokigt nog använde jag kommandot "gå bort" istället för "ut" vilket för Vilja är lite skambelagt då vi hittills bara använt det när hon gjort någonting fel och inte får vara med och leka längre (tiggeri vid matbordet etc.) Även om mitt tonläge var högt och jag försökte säga orden med en ytterst positiv klang uppfattade hon det ändå som ett skällsord och instruktörens ord var "Nathalie, you are hurting her feelings!" Sötaste Viljisen trodde att hon hade gjort någonting fel och vågande inte gå nära fåren efter det, men efter en hel del tjatande om "varsågod" och "ja ta bäsen då" så var hon åter igång igen. Slutet gott, allting gott! ;)

Tass och kram hälsar,

Vallning, vänner och vin!

2011-07-18T18:02:00.009+02:00

Min väckarklocka ringde ovanligt tidigt i lördags morse. Till skillnad från hur vardagsmornar brukar se ut skuttade jag upp ur sängen och packade det sista innan det var dags att ge sig iväg. Färden bar mot Kroksbo (15 mil uppåt på E18 och väg 70) och Snigla följde troget efter bilen vars kaffehållare fyllde en utmärkt funktion och bakluckan likaså. Malin, jag och alla hundarna skulle få avnjuta en helg som åskådare på ASCAs vallningstävling och vi var taggade till tusen.

När vi kom fram sattes vårt nyblivna samboskap på prov när vi samarbetade med att ställa upp Snigla i den söta skogsgläntan som utgjorde Kroksbos egen lilla camping (all heder åt gårdsägarna som ordnat med både el, vatten, toalett och dusch!) Vi parkerade, kopplade loss, fällde stödhjulen, fixade elen, hämtade vatten, monterade utemöblerna och packade in Malins saker i husvagnen. Teamwork på högsta nivå!

Sedan skyndade vi ner till gården för att titta på när kompisarna (och kompisarna vi ännu inte lärt känna!) vallade både ankor, får och kossor med sina aussies. Av alla de bilder Malin tog i helgen fastnade jag speciellt för den här - Annas Doc tycker att det är lite läskigt med ankornas vingfladder och verkar nästan be om ursäkt för besväret han orsakade, vilket gentleman!

Precis som jag skrev sist har jag och Vilja än så länge bara kommit till stadiet "bäjagande" så att tävla i vallning ligger just nu typ ett norrländskt stenkast bort (vilket för er som inte redan visste det är gaaaaaalet långt!) Vilja fick istället mysa med Moa och Tjabo i husvagnen, gå på skogspromenader och utöva sporten att-springa-fort-fort-med-pinne-i-munnen-och-morra-som-en-toka! ;)Lördagskvällen spenderades grillandes i glada vänners lag med god mat och magiskt gott rödvin. Söndagen blev en favorit i repris från lördagen och sent på kvällen bar färden hemåt Stockholm, trots att jag mer än gärna hade stannat en dag eller en vecka extra. Jag blev så inspirerad av helgens vallning att jag nu anmält mig och Vilja till tre vallningskurser; en prova-på-dag i Kroksbo början av augusti, en nybörjarkurs i Kungberga med start i slutet av augusti och en vidareutbildning på Adelsö senare i höst. Helgen var kort och gott helt sagolik med vallning, vänner och vin... Och så Vilja förståss! ;)

Tass och kram hälsar,

Back on track!

2011-07-14T14:30:00.006+02:00

Efter ett långt blogguppehåll säger vi nu "hej" istället för "hejdå" som senaste inlägget hette! ;) En kompis frågade faktiskt för några veckor sedan om det låg någon tanke bakom rubriken på det inlägget som sedan flera månader varit den senaste uppdateringen men svaret är faktiskt nej... Det har bara inte blivit så att jag tagit mig tid att sammanfatta våra äventyr sedan sist.

Snigla gick i ide över vintern och kom inte ut på premiärturen förränn i midsomras då vi åkte iväg till Nicksta Camping i Nynäshamn över helgen. Vi hade det supermysigt och när trion äntligen var samlad igen (tjejen, hunden och husvagnen) överrumplades jag av ett våldsamt begär av att börja blogga igen. Så här är vi nu, i full fart igen och med siktet på nya äventyr. Snigla är inte lika närvarande som förra sommaren, men hon är med oss i tankarna - och står tryggt uppställd utanför jobbet, så vi hälsar på henne minst en gång om dagen. :)

Igårkväll var jag och Vilja iväg till Bro tillsammans med några kompisar och hälsade på får. Vi har varit på studiebesök i fårhagen tidigare och kallade det då för "fårpromenad" eftersom vi behöll kopplet på. Nu har vi uppgraderat oss till "bäjagare," men det dröjer nog ett tag innan vi får kalla det för vallning! ;) Malin lyckades fånga oss på film, visst är Vilja söt när hon taggar till?

Tass och kram hälsar,

"Säg hejdå!"

2011-01-21T12:27:00.004+01:00

Om ni visste hur många gånger jag har sagt till Vilja "nu ska vi gå, så säg hejdå"? Varje gång vi varit hos kompisar och eller bara träffat någon som vi stannat och pratat med och sedan ska gå därifrån har jag bett henne säga hejdå, men tråkigt nog har hon alltid bara tittat oförstående på mig utan att röra en enda tass... Nu har det blivit ändring på det!

På en enda dag lärde hon sig att vinka med tassen på kommandot "säg hejdå!" Har tidigare varit lite emot alla typer av redskap och hjälpmedel vad gäller hundträning, men har starkt ändrat uppfattning. Klicker in my heart! :)

Tass och kram hälsar,

Viljamål och visioner för 2011!

2011-01-12T17:47:00.005+01:00

Har läst runt lite på hundkompisars bloggar och insett att jag i princip är den enda som inte har redogjort för mål och visioner med hundträningen för det kommande året - skärpning nu Nathalie! Generellt sett har vi medvetet inte tränat mycket alls fram tills dags dato, vi har istället fokuserat på att bygga en god och sund relation samt sett till att vardagslydnaden fungerar som den ska vilket den absolut gör nu... Hon går lös utan att springa fram till mötande människor/hundar, kommer som ett skott på inkallning, går fint (relativt fint i alla fall) i koppel, väntar på varsågod vid dörröppning etc. Självklart har vi tränat in en del trix också, men bara för att det är så roligt - vad sägs till exempel om den klassiska "vacker tass"? Eller den lite roligare "snurra runt"? Det senaste kommandot tränade vi in med vår sprojlans nya klicker (den förra blev brutalt demolerad av ni vet vem...) så nu lägger hon tassen över nosen när det är dags att "skämmas." Sitt, ligg, stå och skall sitter klockrent men det folk nog blir mest imponerade av är när hon tar sats och hoppar rakt upp i min famn. :)

Så, 2011 blir året då vi till en början fortsätter att prova på diverse roliga aktiviteter tillsammans - valla och spåra är klart favoriterna hittills! Givetvis ska vi också fortsätta att befästa vardagslydnaden men en av de mer konkreta målen är att starta i lydnadsklass I. Tanken är att börja träna så fort isen smält och anmäla oss till första tävlingen någon gång i sommar. Jag och Malin satt och drömde oss bort häromdagen, tänk vad underbart att ta en roadtrip (med bästaste Snigla givetvis!) och lägga upp rutten efter vart det råkar anordnas en tävling eller kanske till och med utställning? Det ni, det vore något... Jag längtar verkligen efter att 2011 ka ta fart på allvar, gör inte ni?

Tass och kram hälsar,
Nathalie och Vilja

Tusen tack och varma kramar...

2011-01-04T00:52:00.005+01:00

...till alla er underbara människor där ute som inte ger upp hoppet. Jag vet att vi varit lite frånvarande här på bloggen, men när jag läser alla era härliga kommentarer och mail kommer inspirationen tillbaka. Med full kraft. Vilket är fullkomligt underbart!

Vårt nyårslöfte inför 2011 blir att införskaffa oss en ny kamera så att vi kan fortsätta hålla er uppdaterade om våra bus och påhitt. Följande bilder är ärligt stulna från bästaste Malin precis innan hennes kamera råkade ut för en tragisk olycka, den stackarn ligger just nu på NetonNets akutavdelning i respirator och Vilja känner sig en smula skyldig... ;)

Tass och kram hälsar,

Lektanten Vilja!

2010-12-07T10:21:00.006+01:00

Under hösten blev mina katter (hälften ragdoll och hälften norsk skogskatt) Imsa och Isor stolta föräldrar till tre små bedååååårande ulltussar; Memory, Nevermind och Nirvana. Vilja blev moster kan man väl säga, eller lektant kanske är mer passande? De brukar till exempel leka kull, det är alltid Vilja som är den som kullar och kattbebisarna springer för sina små liv för att inte bli brutalt kullade. Brottning roar de sig med också, Vilja tar en av dem mellan frambenen och brottas med huvudet fram och tillbaka med den febrilt kämpande lilla pälstussen. Kurragömma är även frekvent förekommande hemma hos oss nuförtiden, alla tre försöker desperat gömma sig på diverse kreativa gömställen men Vilja har blivit expert på leken (kan det bero på nosen kanske?) och hittar dem efter bara några sekunder, och så börjar det om igen...

Men det är inte bara bus och stoj hela dagarna, det händer faktiskt att de gosar, myser och umgås med varandra precis som familjemedlemmar ska göra. Som lektant måste man ha stort tålamod och överseende med de små, speciellt när man är en sådan förebild som hon är för de små kissarna. Här delar hon med sig av lördagsfrukosten och övervakar samtidigt så att allt går rätt till... :)

Tass och kram hälsar,

En liten båttur (i snöstorm och drivis!)

2010-11-27T16:06:00.005+01:00

Var det verkligen en hel vecka sedan vi jagade bään i Enköping? Ja, det var det nog. Tänk att det här med bloggning är svårt att hinna med när man inte har långsemester i husvagnen och låter dagarna segla förbi i harmonisk takt... Men en vecka är väl å andra sidan inte fy skam när man betänker att senaste blogguppehållet var två och en halv månad långt. Jo men en vecka är nog ett helt okej intervall, eller vad tycker ni?

Imorse var vi uppe med tuppen (eller tupp och tupp, han den där P är väl egentligen en människa men han skulle säkert bli glad om jag benämnde honom tupp!) ;) Vi blev beordrade att sätta på oss vantar, mössa och sjuttioelva lager kläder och sedan bar färden mot hans landställe - båten skulle tas upp för att gå i ide. Jag kan inte hjälpa att tänka att båtar borde gå i ide INNAN vintern anländer, men Herr Sista Minuten hade inte prioriterat den lilla detaljen båtupptagning förrän nu. När vi väl kom dit möttes vi av en frusen syn, en stackars liten båt som kämpade för att hålla sig fast vid bryggan med istappar stora som eiffeltornet hängandes i varenda liten tamp (det heter tydligen inte rep när det gäller båtar...) Efter att ha gått lös med ishackan och snöspaden var båten körduglig och gav vi oss ut på sjön alla tre, köld är bara förnamnet till vad vi kände. Vansinnigt kallt! Båten var tvungen att köras till en ö några kilometer bort för att därifrån hämtas av företaget som tar hand om allas båtar över vintern, ett båt-ide-företag skulle man kunna säga. När vi väl kom fram stapplade vi av båten (och nej jag har inga bilder härifrån, det var för kallt för att ens tänka tanken att ta upp kameran!) Efter en färjetur över till fastlandet tog vi en timmes promenad tillbaka till bilen. Första biten var lite väl kurvig och trafikerad, har man då glömt kopplet hemma blir det till att bära lilltjejen... Som inte är så liten längre!

Vilja fick låna en vante och blev sååå stolt över den mjuka klenoden hon hade mellan tänderna...

...så hon tog några ärevarv med den ute på fältet innan hon skuttade över till vägen och tillbaka till oss igen.
Överlämning har precis skett och lillan får en klapp som tack för bärhjälpen!

Tass och kram hälsar,

Länge sedan sist...

2010-11-23T09:44:00.003+01:00

Hej på er kära bloggvänner! Jag måste nog börja detta inlägg med att be om ursäkt för att vi varit så osynliga under hösten. I samband med att vi kom hem till Stockholm och lät husvagnen Snigla gå i ide blev livet en aaaaaaaning stressigare än vad det varit under sommaren. Min och min mosters gemensamma trafikskola har varit föremålet för min odelade uppmärksamhet, vilket till stor del har berott på min mosters akuta sjukdom. Att driva en trafikskola (utan att själv vara utbildad trafikskolelärare) är en knepig sport ska jag berätta för er och tyvärr har det inte funnits en minut över till bloggande eller överhuvudtaget privata intressen - förrän nu! :)

Nu när jag fått "koll på läget" på trafikskolan hoppas jag kunna få en smula mer fritid och faktiskt kunna förvalta den fina blogg jag faktiskt byggde upp under sommaren. Och Vilja skruttan, hon har blivit stor flicka utan att det dokumenterats här - tokigt! I helgen var vi på studiebesök i fårhagen, vi var ett helt gäng tjejer som allihop hade australian shepherds och kamerorna gick varma...
Alla de stora hundarna fick valla fåren ute i hagen, men eftersom det var vårt första fårmöte gick vi på en "fårpromenad" inne i ladan istället. Vilja och jag vallade fåren framåt av gemensam kraft och nog blev hon riktigt nyfiken på de där ulliga varelserna alltid - mission complete!

När vi gick hemifrån på morgonen (med ryggsäck, matsäck och en femårings glada uppsyn som om vi skulle på utflykt och träffa skogsmulle!) blev Vilja förmanad att "vara en snäll tjej och jaga alla bään ordentligt!" ;)

Vilja tillsammans med sin älskade lektant Moa (ojoj vad hon ser upp till henne!) Förstår ni så stolt hon blev när hon fick låna Moas fina vinröda täcke?

Är det bara jag eller är min bebis den allra finaste bebisen på hela jorden?! ;)

Over and out från oss som rapporterat från en dag i vallhagen och som LOVAR att uppdatera er om våra bus och påhitt oftare från och med nu!

Tass och kram hälsar,

Lägret – andra halvlek!

2010-09-05T13:22:00.003+02:00

Efter fyra fartfyllda dagar här på Tånga Heds camping ska lägret snart avslutas och bilen ska styras hem mot Stockholm. Igår eftermiddag var det lydnadsträning för hela slanten, både vardagslydnad men också en skvätt tävlingslydnad. När vår lilla valpgrupp hade haft avslutning var de stora hundarna fortfarande i full gång på lydnadsplanen och duktiga Moa visade upp sin specialitet ”zebran.”

Vilja ser verkligen upp till sin lektant – ”åh, när jag blir stor vill jag vara som du Moa!”

Igår kväll blev det grillmiddag och det blev riktigt trångt runt grillen när alla hungriga lägerdeltagare skulle hitta en ledig liten plats på grillen - grillpussel, nytt i mitt ordförråd!

Idag har vi tränat specialsök vilket går ut på att låta hunden nosa på sex olika kryddburkar i en plåtställning, alla burkar är tomma förutom en eller två där man lagt earl gray te (eller annat sökämne.) När hunden markerar rätt burk belönar föraren och sedan försvåras det genom att hunden även ska sätta sig ned och ”markera föremålet” innan belöning. Här studerar lillan noga hur en kurskamrat genomför övningen…

…men efter ett tag tröttnade hon och började gnaga på en mumsig pinne istället. Ser ni vilka flygplansöron hon börjar få?

Sedan var det vår tur att leka. Första gångerna förstod hon inte alls vitsen med burkarna men efter ett tag trillade poletten ner och efter det utförde hon sökövningen med bravur – en riktig tehund (men målet är givetvis att kunna kalla henne kantarellhund, det får bli höstens utmaning!)

Trots att kameran går varm hela dagarna är det ovanligt med bilder på oss två tillsammans men igår fick vi kameraassistans av en kompis och resultatet blev en fin lägerbild att hänga på husvagnsväggen! :)

Tass och kram hälsar,

Lägret - första halvlek!

2010-09-04T12:45:00.004+02:00

I torsdags kväll drog det igång, Australian Shepherdklubbens riksläger. Jan Gyllensten (mycket kunnig hundmänniska) gav en grymt intressant föreläsning om hunden och dess mentalitet innan vi samlades i de olika grupperna. Jag och Vilja deltar i prova-på-gruppen och på fredagens schema stod lekteknik och agilitygrunder. Vi hade kalaskul båda två och förutom nöjet i att gå kurs tillsammans hade vi även nöjet att träffa på bekanta aussieägare hemifrån Stockholm. Vilja fullkomligt avgudade sin söta kusin Milo och det gick hett till när dessa två yrväder drog fram över gräsmattan.

En liten husvagnsfika hann vi med på torsdagen också, jag lyckades fånga linslusen (?) Malin och hennes fina Tjabo på bild. I bakgrunden ligger Tristan och Milo men Viljas omtyckta lektant Moa höll sig tyvärr utanför kamerans räckvidd...
Imorse vaknade jag av att telefonen pep och visade ett nytt sms, det var Malin som skrev ”ska inte du vara med på din kurs?” Yrvaket slängde jag en blick på klockan och insåg att min grupp hade samling NU och jag låg fortfarande kvar i sängen. Illa. Kastade på mig lite kläder, slängde upp håret i en spretig fläta och panikpackade det jag i mitt yrvakna tillstånd kunde komma på att vi skulle behöva under dagen (allt medan kaffebryggaren gjorde sitt bästa för att hinna leverera några deciliter trolldryck till min livsviktiga lilla thermomugg.) Tio minuter senare satt jag i bilen och hade varken glömt packningen, thermomuggen eller för all del hunden (!) och styrde efter de andra bilarna ut i spårskogen.

Efter att ha svept i mig morgonkaffet började hjärnan att fungera någorlunda normalt igen och efter en tids väntan var det vår tur att lägga spåret och sedan gå spåret. Eftersom mitt lokalsinne är ungefär lika stort som en isbjörns är mitt i öknen och mitt minne lika avancerat som en guldfisks, hade jag givetvis ingen aning om vart jag hade lagt spåret eller var jag hade släppt varken pinnen i mitten eller leksaken i slutet. Jag litade blint på Vilja och tänk att hon var jätteduktig i spåret – över stock och sten i urskogen följde hon de fotsteg jag gått en halvtimme tidigare och till slut hittade hon sin älskade kamptrasa (dock inte pinnen på mitten av spåret så den ligger kvar därute i skogen någonstans.)
Nu är det lunchpaus men om tio minuter drar lägrets andra halvlek igång, tydligen nalkas det lydnadsträning. Spännande!

Tass och kram hälsar,

Reportage om oss i tidningen Härliga Hund

2010-09-02T14:00:00.002+02:00

För några veckor sedan blev vi kontaktade av frilansjournalisten Kristin Helgesson Svenske, som undrade om vi var intresserade av att medverka i ett reportage i tidningen Härliga Hund. Jag blev givetvis både glad och smickrad och svarade ett glasklart ja på hennes förfrågan. Vi bestämde då att träffas i samband med vårt inplanerade hundläger här i Tånga Hed eftersom det ligger nära hennes hemstad Göteborg. Idag kom äntligen den dagen, ojojoj vilken förmiddag vi haft! Runt tiosnåret rullade en orangefärgad bil in på den intilliggande parkeringen och ut kom den trevliga Kristin med anteckningsblock och kamera i vardera hand. Campinglivet visade verkligen upp sin allra bästa sida – solen strålade underbart över oss när vi drack vårt husvagnskaffe vid utebordet och det nyklippta gräset doftade precis sådär som nyklippt gräs gör. Underbart sommrigt.

Till att börja med fick jag besvara frågor som skulle publiceras i en liten faktaruta, ni vet en sådan som oftast ligger ute i kanten och redogör för intervjupersonens namn, hemort, civilstånd osv. Namnfrågan var väl inte så svår, där tror jag faktiskt att jag fick godkänt, men jag undrar om hemorten ”överallt och ingenstans” ger några poäng i provet i mig-själv-kunskap? Eller vad sägs om svaret ”sambo med Vilja” på civilståndsfrågan? När faktarutan var avbockad på intervjuprotokollet kom vi till de ”riktiga” frågorna och tänk att de var inte ens hälften så kluriga som faktafrågorna. Som vanligt när det gäller mig bubblade jag av entusiasm och svaren rann ur mig som en flod av prat om händelser, känslor, åsikter, drömmar och livet i allmänhet.

En dryg timme senare var hennes anteckningsblock fullproppat och då var det dags för kameran att göra sitt. Vi fick posera både utanför och inuti husvagnen för att sedan ta en lekstund med pinnkastning och häckhoppning, allt medan kameran rullade. Det var riktigt roligt och både jag och Vilja kände oss som riktiga fotomodeller när vi visade upp lekande, pussande, konster och trick. Det blev en fantastisk förmiddag som vi kommer att minnas så länge vi lever! Tydligen är det inte på förhand bestämt vilket nummer av tidningen som reportaget kommer att hamna i, men Kristin meddelar mig så fort det är dags och då lovar jag att hojta till här på bloggen. :)

Tass och kram hälsar,

On the road again!

2010-09-01T23:16:00.007+02:00

Att driva en trafikskola innebär kortfattat att 1) stressa som en tok 2) lösa alla miljoner problem som dyker upp titt som tätt och 3) ha sjukt roligt tillsammans med både kollegor och elever. Dagarna springer verkligen förbi och innan man hunnit varken stava till eller ens uttala ordet hemgång, så är det just det. Tid för hemgång. Vilja älskar att få vara med mig på jobbet och har både matskålar, fäll och leksaker att roa sig med när jag måste ägna min uppmärksamhet åt annat än bara henne.

Hon verkar inte bry sig det minsta om telefonsignaler, elevdiskussioner eller skrivarens smatter – hon sover tryggt under mina fötter…
…och ibland utslagen MITT på golvet så att vi är tvungna att hoppa över henne för att komma till och från receptionsdatorn.
Igår kväll styrde vi återigen kosan mot Ödeshög och vännerna på Fölseryd för att få en bonusdag i vårt liv på luffen. Snigla stod trofast kvar och väntade på oss på gårdsplanen och både jag och lillan passade på att njuta av lantlivet en sista gång för denna sommar.

Hon passade också på att terrorisera ett snöre (som helt sonika råkade befinna sig på fel plats vid fel tillfälle…) Hon morrade, bet, slet och drog i det tills energin tog slut, vilket egentligen var perfekt inför vår stundande bilresa.

Hon sov sig igenom nästan hela bilresan som gick ned till Tånga Heds camping i Vårgårda, några mil norr om Alingsås. Här ska vi spendera helgen med (förhoppningsvis) måååååånga andra Viljor eftersom Australian Shepherdklubbens riksläger går av stapeln här imorgon. Imorgon bitti har vi dessutom finbesök, redaktören Kristin kommer hit för att skriva ett reportage om oss till tidningen Härliga Hund – riktigt skojigt! :) Självklart har vi städat ordentligt i husvagnen nu på kvällskvisten och de fripassagerare vi hade med oss från Fölseryd (en miljard flugor) utlyste vi frijakt på redan vid ankomst. Jag och lillan hjälptes åt i kampen och resultatet blev 42 stycken, plus de stackarna som Vilja åt upp vilket jag tror var två eller högst tre stycken. Men förstår ni, nästan 50 flugor i denna lilla husvagn?! Galet!
Tass och kram hälsar,

Omtumlande vecka!

2010-08-29T21:34:00.004+02:00

Ledsen att vi varit lite frånvarande den gångna veckan, men den har minst sagt varit omtumlande… Sent på onsdagen fick jag ett samtal från mamma som berättade att min moster fått en kraftig lunginflammation och att de nu behöver min hjälp att strukturera och organisera upp företaget hon äger (en trafikskola i Stockholm.) Jag kramade alla älskade ”Fölserydare” hejdå och kastade mig i bilen för att åka hem. Hem. Underbart ord måste jag helt klart erkänna.

Jag har hyrt ut min lägenhet i andrahand tills i början av oktober, så jag har fått bo i min bästaste vän Carros lägenhet tills dess. Mina katter (Imsa och Isor) hämtade jag dit innan jag ens hunnit packa upp min egen lilla väska… Och mötet mellan dem och Vilja gick faktiskt över förväntan, de var lite reserverade mot varandra i början men stämningen lättas upp för varje dag som går.

Första dagen på hemmaplan blev riktigt krävande för både mig och lillan och efter en lång dags arbete däckade vi bägge två av sömn innan vi knappt hunnit ta av oss varken halsband eller för min del kläder…

Nu har det gått några dagar och det är först nu jag ens hunnit reflektera över att vi faktiskt är hemma, schemat har varit minst sagt späckat! Idag fick vi en (nästan) ledig dag så vi gick upp till slottsparken för att träffa våra vänner Erika och Cherie.

Fårens dag stod på schemat och för Viljas del innebar det studiebesök inför framtida kurs i vallning - både fåren, hunden och den visslande föraren var jättespännande och hon kunde inte slita blicken för en enda sekund!

Ett av fåren fick sig en rakning medan vi satt på första parkett, men Vilja visade måttligt intresse… Hon ville tillbaka till vallplanen, så vi gick tillbaka och tog oss en titt på nästkommande valluppvisning också – sjukt roligt! :)

Tass och kram hälsar,

Ridning, ensamhetsträning och...

2010-08-23T14:42:00.007+02:00

Tänk att det går bättre och bättre det här med ensamhetsträningen. Vilja klarar nu av att vara ensam i över en timme medan jag är ute på ridturer. Annat var det i början, hon blev hysterisk och började gnälla alarmerande så fort jag stängde husvagnsdörren. Den tiden är tack och lov förbi, hon måste väl ha förstått att jag aldrig skulle överge henne eftersom jag alltid kommer tillbaka... Men oj vad vi har kämpat för att komma dit vi är idag, mååååånga dörrstängningar varje dag och efter jag-vet-inte-hur-länge kunde hon fortfarande bara vara ensam i några minuter innan hon satte igång att terrorisera både mig och våra stackars campinggrannar med sin gälla brandvarnar-stämma. Igår slog vi rekord, jag var ute och red i nästan en och en halv timme medan hon var ensam i husvagnen (eller, helt ensam var hon ju inte eftersom hon fick sällskap av ett saftigt märgben.) Ridturen var sagolik och hästen fantastiskt snäll, visst är han fin Grand Ego?

När jag kom tillbaka hade lillan somnat med nosen i märgbenet, sötare får man ju leta efter…

Slutligen en liten varning till alla er hundägare som planerar att besöka en hästgård en regnig dag: det blir en aaaaaaaning lerigt i hagarna… Men men, smutsiga hundar är lyckliga hundar! :)

Tass och kram hälsar,

Gårdsvakt för en dag!

2010-08-22T16:08:00.008+02:00

Igår åkte allihop upp till Stockholm över dagen för att gå på dop. Förutom jag och Vilja. Vi stannade kvar för att hålla ställningarna på gården och tog vårt uppdrag som gårdsvakt på största allvar. Direkt efter morgonkaffet promenerade vi runt på ägorna och kontrollerade så att allt stod rätt till med alla hästarna. Att gå på vägen som leder upp till skogshagarna är så vansinnigt mysigt, naturen bidrar alltid med en våg av harmoni så att minsta lilla stresspartikel försvinner ur kroppen.

När vi kom upp till första hagen sprang lillan rakt in i elstängslet, stackarn tjöt som en brandvarnare och fick rikligt med tröst (oavsett om hon uppfattade staketet eller hästarna som boven i dramat lär hon i framtiden ha respekt för båda två.) Fördelen med olyckan var att vi slapp gå runt i hela hagen (vilken är gigantisk!) utan alla hästarna blev nyfikna på vad det var som lät och kom till oss istället.

Vilja hittade trygghet bakom mig, alternativt under mig – de där bjässarna var ju verkligen inte att leka med!

Finns det något sötare än djurbebisar? Zuperduper visade upp sig med sin mamma.

Även Cherie visade stolt upp sitt söta lilla föl Petite…
…och fjolårsfölet Epona hade inga som helst problem med att vi gjorde henne sällskap under sin vilostund, hon tittade upp en kort sekund för att sedan fortsätta sin trygga vila mitt i flocken.

När jag gick ned till vägen för att möta upp Carro som tagit en dagsutflykt hit uppifrån Stockholm märkte vi att en av hästarna hade rymt från hagen och spatserade nu runt nere på vägen och betade i dikeskanten. Vi öppnade upp elstängslet mellan två stolpar och lyckades efter många om och men få tillbaka henne in i hagen, dagens adrenalinkick!

Gripen och Jas övervakade noga händelseförloppet från hagen på andra sidan vägen ständigt tuggandes på en tuva gräs (kan inte hjälpa att se likheten mellan dem och ett par popcornätande ungdomar längst bak i biosalongen…)

Hästrädda Carro var galet stolt över sin insats vid tillfångatagandet av rymlingen och vågade sig efter det på att följa med upp i skogen för att hälsa på stora (men ack så snälla) Herkules, som tillhör världens största hästras Shire. En halv sekund efter att bilden är tagen rörde Herkules på ett av frambenen och Carro flyger upp därifrån skrikande ”mammaaaaaa!” :)

Tass och kram hälsar,

Back to basic!

2010-08-20T02:29:00.003+02:00

För några dagar sedan fick Vilja ofrivillig skotträning här på gården. När vi som bäst skrotade runt på gårdsplanen (jag i smutsiga mjukisbyxor och hon i lortiga tassar) hörde vi ett skarpt skott inte alls långt härifrån. Hon reagerade inte märkbart, till skillnad från mig som genast började fundera på om grannen blivit skjuten. Tydligen var det ingen fara på taket, grannen var vid liv men hade själv skjutit ett rådjur. Ett rådjur som idag levererades hit i små (eller rätt stora faktiskt) delar - känsliga bör helt klart avstå från fortsatt läsning. Jag fick det ärofyllda uppdraget att tillaga en rådjursgryta på en av dessa delar (bakbenet kanske?) och fick en kniv samt skärbräda till mitt förfogande. Min lilla åskådare var mycket nyfiken på vad jag hade för mig och satt som ett ljus nedanför mig på köksgolvet hela tiden (förutom de gånger hon hoppade upp för att kontrollera så att allt stod rätt till…)

En köttmästare hade förmodligen gråtit ögonen ur sig över mitt klumpiga sätt att handskas med köttbiten men jag gjorde så gott jag kunde och började trevandes att skära loss köttet från benet.

Efter en halv evighet hade jag (kors i taket!) lyckats med detta och fortsatte med att skära ned köttbitarna i mindre bitar och icke att förglömma: skära bort de knepiga senorna som gick kors och tvärs över de små köttbitarna som jag hade skurit av ganska så strategiskt inkorrekt.

Själva benet slängde jag i sopkorgen vilket de andra skrattade gott åt vid hemkomst - så sent som igår åkte jag nämligen in till Ödeshög för att köpa märgben till Vilja… Lyckan var total när hon sedan fick sätta tänderna i världens mest kulinariska delikatess och släppte den inte för en enda sekund på hela kvällen.

Jag fortsatte med att hacka rotfrukter och grönsaker…

…som sedan stektes ihop till en mycket väldoftande kompott.

Köttet skulle också stekas innan det fick ackompanjera grönsakskompotten och potatisen skulle givetvis kokas. En mysstund framför spisen!

Timothys bidrag till middagen blev en keps fylld med nyplockade kantareller vilket verkligen var pricken över i:et över vår rådjursgryta.

Det blev gott, gott, gott vill jag lova men vad som är ännu godare i mina ögon är tanken på att leva ”back to basic”. Lite som förr i tiden när man både jagade kött, odlade potatis och plockade svamp på sin egen gård. Jag som är född och uppvuxen i Stockholm har fått lära mig att mat finns i mataffären, inte i naturen. Man köper sina livsmedel i prydligt sorterade butikshyllor och ägnar inte en tanke på hur de hamnat just där, var de ursprungligen kommer ifrån. Nej, jag har verkligen blivit frälst. Fölserydsfrälst. Inga moderna krusiduller eller pimpernetta stadsfasoner. Det är ju precis såhär människan är skapad för att leva och det är precis såhär man ska leva, livet på riktigt. Back to basic.

Tass och kram hälsar,

En helt vanlig (!) dag på Fölseryd

2010-08-17T21:38:00.003+02:00

Är det någonstans på jorden jag känner mig riktigt hemma så är det på Fölseryd. För mig är det verkligen himmelen på jorden och jag byter gladeligen hundra andra dagar mot en enda dag här. Lantlugn och rofyllda stunder varvas med problemlösande och spännande händelser. En näve harmoni och ett knippe kaos. Det blir ett riktigt gott resultat vill jag lova, den härliga vardagen på Fölseryd! Hästarna har såklart en av huvudrollerna här på gården och Vilja har redan bekantat sig med några stycken av dem. När Brunte stod i stallgången för att få sig en spruta höll hon sig dock en bra bit därifrån och betraktade spektaklet med skeptiska ögon.

Ska tilläggas att Brunte inte tyckte att sprutan gjorde det minsta ont och fick sig en rejäl portion havre och en ännu rejälare omgång borstning som belöning för hans modiga insats.

Lillan tycker att dessa gigantiska, hårdtassade hundar är lite läskiga men när de håller sig på tryggt avstånd blir nyfikenheten större än reservationen och då blir det svårt att släppa dem med blicken.
Förutom hästar har även ett stycke gräsklippare medicinerats under dagen, av Doktor Timothy.
Ordinationen blev ett stödhjul och en rem (?) och efter det livade den gamla trotjänaren upp och for över gräsmattan likt en tjurkalv på grönbete! ;)

Till och med barn har blivit gjorda idag - hästbarn närmare bestämt. Liten hingst + stort sto = beteckningsgrop anordnas så att stackarn ska nå upp, haha!

En fantastisk dag kan bara avslutas fantastiskt så det blev kortspel utanför husvagnen med lilla Joulie. Myspys! :)

Tass och kram hälsar,

En mindre blodmassaker!

2010-08-16T14:00:00.003+02:00

Det här med att klippa klorna på en hund trodde jag satt i ryggmärgen på mig. Men icke. Dagen bjöd på ett ynka litet snesteg som orsakade en mindre blodmassaker. Baktassarnas klor slits om bekant betydligt mindre än framtassarnas vilket jag såklart hade i bakhuvudet när jag väl kom dit, men likt förbaskat klippte jag en av klorna liiiiiiiite för långt varpå blodet fullkomligt forsade ut (okej, det droppade - men droppandet upphörde aldrig sitt kontinuerliga och irriterande… ja, droppande.) Gillar inte droppande. Framförallt inte när det handlar om blod. Jag vet att det inte är någon större fara men blod ser verkligen läskigt ut (och ja, jag lovar att aldrig någonsin ansöka till läkarlinjen.) Förnuftet säger åt mig att sluta fjanta mig men känslan säger att jag har halvt om halvt misshandlat min stackars lilla försvarslösa hund. Hon själv rörde inte en min när det hände och jag var självklart lugnare än lugnast och brydde mig i princip inte utan fortsatte mitt metodiska klippande under vår mysstund. Men det är klart man blir ledsen när hon nu sitter här med tre vita tassar och en röd!

Alldeles nyss suckade jag en aning över alla de miljoner små blodfläckar jag åstadkommit runtom i husvagnen, på min vita toffla till exempel…

…och samvetet sticker till som en geting i själen när jag ser att blodet till och med letat sig upp på hennes kind. Märkt för livet. Av dåliga-kloklippar-matte. Hm. Bättre lycka (?) nästa gång får man väl innerligt hoppas.

Alldeles straxt beger vi oss från Vadstena Camping (rekommenderas för er som tycker om lugn och ro eller bara uppskattar vackra solnedgångar) och beger oss mot himmelen på jorden, hästgården i Östergötland som ägs av min mamma två. Äntligen! :)

Tass och kram hälsar,

Idag upptäcktes världen (för sjuttioelfte gången)

2010-08-15T20:23:00.006+02:00

Ni som har eller någon gång haft valp känner säkert igen er i påståendet att världen är till för att upptäckas. Bara under en simpel liten promenad hinner man stöta på tusen och åter tusen saker som bara MÅSTE undersökas. Först och främst reda ut om fara förekommer, sedan kontrollera dess form, doft, smak och allmänna fysiska attribut för att därefter fokusera på att utreda dess alla möjliga (och omöjliga!) användningsområden. Idag hittade Vilja bland annat en urdrucken ölburk som fick utstå en djupgående valpundersökning.

Efter en kort promenad över gräsmattan kom vi till campingens vattenrutschkana där de nyligen klippt gräset som nu låg i kulinariska små rader och bara väntade på att bli uppätna.

Hade hon haft möjlighet hade hon säkerligen tagit en tugga eller två av änderna också!

Upptäcktspausen bjöd på kaffe för min del och passivitetsträning för lillans del (vilket gick alldeles lysande som vanligt!)

Promenaden hem gick över stranden: Vilja was here! :)

Som alltid triggade sanden igång hennes inneboende grävmaskin och inte långt senare hade rävinnan återigen byggt sig ett mycket rymligt litet gryt…

…och med den bedriften i bakfickan svepte hon vidare ut i vattnet för att iaktta, känna och framförallt smaka på Vätterns goda sötvatten (varken Ölands eller Västkustens saltvatten var vidare uppskattat hos den lilla damen.)

Sist men inte minst måste jag visa er dagens vackraste syn, förutom Viljas alla bus och påhitt såklart!

Tass och kram hälsar,

Nej, vi har inte dött…

2010-08-14T20:17:00.004+02:00

…vi har bara inte haft tillgång till el. Kameran har varit slutladdad och datorn likaså. Nu är jag äntligen back on track och tänkte ge er en kort uppdatering av livsnjutarnas göranden och låtanden de senaste dagarna.

Torsdagen började med att vi packade ihop oss och åkte från kusinen i Lindome till vännerna i Onsala. Den en nyutexaminerade massageterapeuten Emma (världens bästa Emma för er information) utövade sina fantastiska konster på mig och sedan bjöds det på en oförglömligt god middag. Precis när jag trodde att dagen inte kunde bli bättre toppades den med vindrickande och tjejsnack i soffan. Underbart!

Fredagen spenderades på resande fot. Från Göteborg tog vi sikte på Vadstena och körde de 30 milen nästan i ett och samma svep, vi stannade bara till vid Gränna och besökte den vackra borgen i Brahehus (speciellt här var jag måttligt road över mitt slutladdade kamerabatteri…) Det regnade, regnade och regnade och efter jag-vet-inte-hur-lång-tid-i-bilen kom vi äntligen fram till Vadstena Camping där vi hade stämt träff med en vän. Kvällen bjöd på grillning, trevliga samtal och många goda skratt.

Idag har vi njutit av en lugn semesterlördag med långfrukost, hundpromenader och husvagnsmys. Just nu förbereder min privata kock kvällens festmåltid, marinerad fläskfile med potatis och fetaostsås och grönsallad.

Själv sitter jag och knappar på datorn och njuter av nuet och inte att förglömma: den oslagbara sjöutsikten. Campingen ligger precis invid Vättern och vi lyckades hitta en elplats precis vid strandkanten, living the good life helt klart! :)

Tass och kram hälsar,

Hurra, hurra, hurra!

2010-08-11T17:58:00.004+02:00

Igår fyllde mitt lilla hjärta fyra stora månader. I mina ögon blir hon bara finare och finare, sötare och sötare, vackrare och vackrare. Bäst i hela världen helt enkelt (precis som alla, alla, alla mammor och valpmammor tycker om just sin bebis.) Ta gärna en titt på det uppdaterade inlägget Vilja växer!

Och vad passar bättre vid högtider än tååååårtaaaaa! :) Receptet var enkelt och mycket uppskattat: torrfoder blandat med äggula och ett lager skivad gurka som gav stadga åt de små klickarna med två olika sorters barnmat.

”Men matte, vad är det för äckliga gröna saker du har stoppat i min födelsedagstårta? De tänker jag minsann peta bort!”

Eftersom min sockersöta lilla gudson fyller nio månader imorgon slog vi ihop firandet och firade dem båda idag. Undrar om man verkligen får vara såhär gullig?

Han skulle såklart också ha tårta, så till honom bakade kusinen en grymt god rabarberkaka som han själv däremot inte fick smaka mer än några minituggor av. Taskigt värre! ;)

Recept för er som är intresserade: vispa 1 ½ dl socker med 2 ägg. Tillsätt 1 ½ dl vetemjöl. Blanda. Häll i en liten form med avtagbar kant. Strö över 200 gram rabarber i bitar. Hyvla över cirka 50 gram smör direkt från paketet. Strö över pärlsocker. Grädda i 175 grader i 35-40 minuter, servera med vaniljvisp.

Tass och kram hälsar,

Människovalpen och hundbebisen

2010-08-10T20:38:00.003+02:00

Tänk att jag och kusinen skaffade barn samtidigt trots allt. Jag vet inte hur många gånger de senaste dagarna vi pratat om barn- och valpuppfostran och samtliga gånger kommit fram till att det i princip är samma sak. Samma riktlinjer, samma grundläggande tankesätt, samma kärnvärden. Vi är båda positiva och berömmande men också bestämda och konsekventa i vår uppfostran, vilket fungerar minst lika bra på människovalpen som det gör på hundbebisen. Same same, but different! Vår härliga dag började med mys i soffan med tillhörande pussar…

...enligt mig var det i alla fall mysigt att pussas, men när jag såg den här bilden undrar jag ju om Vilja verkligen tyckte det var lika mysigt! ;)

Sedan bytte jag hundbebisen mot människovalpen och pussades lite mera (som singel får man verkligen passa på att pussas när tillfälle bjuds!) När jag lipade åt honom lös han upp som en sol, skrattade hjärtligt och lutade sig framåt för att fånga min tunga med de små pincettformade fingrarna.

På eftermiddagen åkte vi till Kungsbacka för att handla och fika. Här har gudsonen precis gjort något galet roligt (kommer faktiskt inte ihåg vad för det händer ungefär tvåhundra gånger om dagen) och kusse håller på att avlida av skratt…

…medan kussekille och jag njöt av en varsin kall…

…och lillan passivitetstränade under min stol.
Vi tog en promenad också. Hönsmattig som jag är ville jag inte gå längre än tjugo minuter (lillan är ju bara valp) så för att rädda den fortsatta promenaden lånade kusse ut sin barnvagn till oss och bar sin egen son på armen hela vägen tillbaka.

Ni kan tänka er vad folk som mötte oss måste ha tänkt när jag kom promenerande med hunden i barnvagnen – men det struntar jag fullkomligt i för Vilja trivdes utomordentligt och jag kunde fortsätta vår trevliga promenad!

Tass och kram hälsar,

Grytgrävande rävinnan Vilja! :)

2010-08-09T20:08:00.001+02:00

Nu är vi framme hos kusin-vitamin och har haft en riktig mysmåndag med kaffedrickande, gudsonspussande och (för första gången på över ett halvår) tevetittande. Grymt skönt att bara vara ibland, strosa runt i tillvaron utan att ha några större ambitioner eller mål för dagen. Hej lättja! :)

På vägen från Varberg till Göteborg igår tog vi en fikapaus hos ett par kompisar, som precis har köpt ett hus i Onsala. Helt galet vackert med en miljon trappor och massa häriga vinklar och vrår, jag funderade starkt på att lägga hela huset i kopiatorn för att spara tills den stora husköpardagen är kommen för min egen del (i bakgrunden är lilla gäststugan, missade tyvärr att ta en bild på själva huset.)

Eftersom de är i full gång med att renovera tomten gjorde det inte så mycket att Vilja agerade trädgårdsanläggare och grävde ett litet gryt till sig själv. Det började med försynt smågrävande och eskalerade till hysteriskt storgrävande och innan vi ens hann reflektera över hålet var det stort nog att rymma halva henne (en liten rävinna minsann!)

Himmelen öppnade sig för henne när hon därefter fick syn på det kolossala berget av pinnar som uppenbarade sig i utkanten av tomten…

…och vattenpölarna var perfekt plaskvänliga för en upptäcktslysten liten valp!
Efter en timme eller kanske tre (varken klockslag, datum eller ens veckonummer hålls reda på längre) tackade vi för de goda bullarna och begav oss vidare längst E6:an upp mot Göteborg. Jorden som var så vansinnigt god att smaka på nere i grytet var tydligen inte lika god för magsäcken att smälta, så den hamnade på bilsätet efter bara någon kilometer. Lillan verkade inte alls särskilt brydd av detta utan somnade kort därefter och sov lika sött som en liten gris (och ja, hon snarkar lika sött som en liten gris också!) :)

Tass och kram hälsar,

Campingrecension Södra Näs

2010-08-08T14:03:00.003+02:00

Idag rullar vi vidare mot nya äventyr! Nästa hållplats blir Göteborg, Lindome närmare bestämt, för att hälsa på kusin, kusinkille och min sötaste gudson (ni vet, lillkillen som Vilja älskade att pussa på?) Tydligen har de ordnat en uppställningsplats åt Snigla i utkanten av deras villaområde, dock utan el men det kommer inte att behövas under de få (men förmodligen intensiva!) dagar vi kommer att spendera där. Nu på morgonen har jag pysslat med allt runt-om-fix för att få husvagnen fit for fight för att ge sig ut på vägen, medan Vilja suttit i husvagnen och tittat på… Nästa sommar får det vara slut med latmaskeriet – då måste hon börja hjälpa till som vilken familjemedlem som helst! ;)

Hundvänlighet: 9/10
Största anledningen till varför jag har kommit att älska den här campingen är just hundvänligheten. Till att börja med erbjuds stor inhägnad rasthage med intilliggande, lika stor, agilityplan där det hålls hundkurser (för alla raser, åldrar och nivåer) på måndagskvällar. Ni som har följt oss under dessa två veckor vet att hundduschen är så superfräsch att till och med jag valde att duscha i den, se inlägget här. De har verkligen tänkt på allt i hundväg (inte undra på med tanke på att campingägaren även är hundägare) och vid receptionen finns exempelvis ett litet ”uppbindningsställe” där det finns både vattenskål och skugga. Hundstranden var härligt långgrund, däremot låg den en bra bit bort från campingen och för de små tassarna på en liten valp kändes det som flera mil...

Personal: 10/10
De var artiga och trevliga både i receptionen, kiosken oh restauranten. Framförallt uppskattade jag att de var personliga och inte bara professionella, vilket jag inte har upplevt på de större campingarna jag har besökt i sommar. Tänk dig själv att få ett igenkännande leende när du kommer in för att handla mjölken till morgonkaffet, det gör verkligen sitt för humöret! Förutom den vanliga personalen bekantade jag mig även med campingägaren Sonja och hundinstruktören Angelica, riktigt trevliga (och hundälskande) människor båda två.

Campingtomten: 6/10
Vår campingtomt var belägen i utkanten av campingen invid en stor äng med höggräs, och bakom den fanns ett buskage med några träd (Viljas älskade sjumilaskog, se inlägget här.) Vi har helt enkelt kunnat gå direkt genom den lilla dungen och korsat ängen för att sedan vara framme vid rasthagen/agilityplanen. Vi har haft riktigt nära till servicehuset men tyvärr också nära till stora vägen, vilket har inneburit att vi har hört trafiken både dag som natt. Vi hade dessutom oturen att få en tomt som inte var gräsbelagd (som alla andra är) utan mestadels fylld av sand. Sand som hamnat på husvagnsgolvet och som behövts sopas bort varje dag.

Servicehus: 10/10
Nybyggda, superfräscha servicehus där ett praktiskt litet duschkort laddas på och används för att starta duschen. Jag hade med lätthet kunnat byta ut min egen dusch där hemma mot en av dessa campingduschar (eller varför inte hundduschen?) Som en riktig fjäder i hatten är servicehusen galet miljövänliga eftersom de använder solenergi till all värme och allt varmvatten, året runt. Miljön påverkas tydligen inte alls, vilket de också fått svenska solenergi- samt Varbergs kommuns miljöpris för.

Helhet: 8,5/10
Här stormtrivs både jag och Vilja. Vi trivdes så bra under vår första vecka här att vi bjöd hit familjen, som vi egentligen skulle ha mött upp på en camping i Göteborg. Lyckliga stunder och spännande äventyr har gjort att dagarna sprungit förbi i raketfart, var tog dessa två veckor vägen egentligen? Denna camping kan jag med värme rekommendera till alla er hundägare som planerar en campingsemester, men även till er campingfolk som planerar att bli hundägare. En riktig pärla!

Tass och kram hälsar,

Längtan, upprymdhet och samhörighet!

2010-08-07T15:05:00.004+02:00

Det har tagit mig tio år. Tio långa år av längtan har det tagit mig att invänta rätt tillfälle att köpa min alldeles egna hund. Under skoltiden hade jag inte råd att köpa hund och när jag väl gick ut skolan hade jag helt plötsligt inte tid att ha en hund. Jag satt nyss och filosoferade i den västkustska solen och insåg att den tiden jag drömt om halva mitt liv, den tiden är nu. Fick en sådan härlig känsla av upprymdhet – jag har precis det jag behöver för att vara lycklig. Här och nu.

En annan mysig känsla som infunnit sig de senaste dagarna är känslan av samhörighet. Jag är inte längre bara jag, med Vilja är jag helt plötsligt ”vi”. Sedan familjen kom hit i söndags har vi hittat på en hel del roliga saker tillsammans och dessutom hunnit med ett antal utflykter (de åkte idag och separationen blev riktigt gråtfylld!) Oavsett vad vi gjort eller var vi har varit så har i alla fall lillan haft stenkoll på mig och varit mig nära, trots alla andra (och allt annat!) som varit spännande som lockat till upptäckt. Häromdagen promenerade vi ner till campingens hundstrand för sol och bad och när jag sprang ut i det perfekt långgrunda havet sprang hon efter som skjuten ur en kanon…

När jag solade låg hon motvilligt någon meter ifrån mig under vårt parasoll (eller okej, vårt halvtrasiga paraply!)

Men tydligen var det mycket gosigare att ligga i solen på min rygg (speciellt när Falcon kom och stal min uppmärksamhet!)

När vi allihop åt pizza på en klippa i Apelviken låg hon så fint bredvid mig och tuggade nöjt på sin lilla rosa kamptrasa.

Inte ens mini-tåget som åkte förbi bakom oss brydde hon sig om!
Och i campingens inhägnade rasthage är jag ibland till och med mer spännande än både hundar och människor. Jag och min Vilja… Vi två mot världen! :)

Tass och kram hälsar,

Gekås i Ullared – pinsamheter och fyndande!

2010-08-06T18:24:00.003+02:00

Igår packade vi allihop in oss i bilarna och åkte till Gekås i Ullared (ni vet det där gigantiska varuhuset där man kan fynda allt mellan himmel och jord?) Jag och Vilja fick samåka med familjen i deras bil och för första gången sedan hon lämnade uppfödaren fick hon nöjet att åka ”där bak” i bilen, hon är ju snart stor flicka! Visst ser hon allt lite stolt ut? :)

Från campingen var det bara 2,7 mil till Ullared men på den korta sträckan hann lillasyster självklart med att sminka sig…

Eftersom vi inte ville lämna hundarna i bilen (det var visserligen inte strålande sol men det är alltid bättre att ta det säkra före det osäkra) tog mamma första hundvaktningspasset och stannade kvar med dem utanför varuhuset. Kanonbra miljöträning och dessutom passivitetsträning vilket lillan klarade galant, hon hade spanat in en och en annan förbipasserande för att sedan ljudlöst somna under bänken mamma satt på. Missade tyvärr att fota dem men däremot lyckades jag fånga lillasyster när vi hade irrat bort oss i varuhuset och hittat till ”damunderkläderna.” Straxt efter bilden är tagen gick hon därifrån med orden ”kom nu, vi måste hitta de vanliga underkläderna – såna här tantunderkläder kan vi ju inte köpa.” Diplomatiska lillasyster tänkte inte på att det var fler än bara vi som faktiskt SERIÖST stod i denna gång och letade efter underkläder att fynda…

En stund senare delade vi på oss för att kika lite på kläder och det var då pinsamhet nummer två inträffade. Jag hade fått syn på en fin tröja en bit bort, så jag tog sikte på den och gick med raska steg genom den smala klädgången… Ända tills jag höll på att krocka med en av de blåklädda butiksmedarbetarna som hade ett helt filmteam i släptåg, vilka filmade henne när hon var i full gång med att plocka och fixa med kläderna. Jag stelnade till, spärrade upp ögonen och fullkomligt kastade mig ut i den korsande klädgången och gick med ännu raskare steg därifrån. Som vanligt när det gäller mig råkade jag befinna mig på fel plats vid fel tillfälle och måste även denna gång ha sett ut som en riktig linslus som törstade efter en sekund eller två i rampljuset under ett avsnitt av kanal 5´s teveserie ”Ullared” som kommer att sändas i höst. Suck!

När jag löste av mamma för att ta andra hundvaktspasset började det att spöregna så vi kröp (dyblöta!) in i bilen och somnade i varandras famnar – mysigt värre!

Efter två timmar var familjen färdighandlade och vi var utvilade och soltorkade. :)

På kvällen blev det tacos till middag och yatzy till efterrätt innan vi fick njuta av en lång natts sömn (jag fick sova hela tolv timmar i sträck utan att lillan sa ett knyst, hon måste också ha varit helt slut efter gårdagens bravader.) Idag har jag packat upp mina fynd och kan konstatera att jag är riktigt nöjd, speciellt med mjukisdressen för 200 riksdaler som har hållit mig varm och go ända sedan igår kväll. Bajspåsarna ryckte jag åt mig av bara farten utan att titta på prislappen men hade jag vetat att dessa 50 stycken bajspåsar bara kostade fem kronor, hade jag absolut investerat i en hel kasse fylld med denna praktiska förbrukningsvara.

Tass och kram hälsar,

Att demolera ett förtält…

2010-08-04T22:26:00.002+02:00

Idag åkte hela familjen till Göteborg för att besöka Liseberg. Förutom jag. Som den nyblivna hundägaren man är föll det på min lott att stanna hemma och hålla hundarna sällskap medan de demolerade mammas förtält… Så fort jag har vänt ryggen till har de rivit ner datorn i golvet, tuggat på diverse mattor (självkart även på varandra!) och grävt stora hål i marken så att massor av grästussar nu ligger och skräpar lite här och där. Glömde jag skriva vad de gjort med gardinerna? Ojoj, det vill ni inte ens veta. Huliganen Falcon och Terroristen Vilja, det är drag i dem ska jag berätta för er. Inte ens en flock vilda gnuer kan mäta sig med dem när de väl sätter igång och busar. Här lyckades jag fånga ligisterna på bild, den ena ser om möjligt oskyldigare ut än den andra.

Mellan varven slumrade de till i varsin ände av förtältet och i nyvaket tillstånd kunde de till och med få för sig att vara lite ömsinta mot varandra, kramas och pussas lika sött som Lady och Lufsen.

Själv har jag (förutom att lösa de små världsproblem ligisterna har skapat under dagen) hunnit med att dricka oändliga mängder kaffe, surfat runt halva internet och läsa mammas medhavda skvallertidning. Två gånger om. Skönt att man får koppla av lite mellan varven, så att man är laddad inför nästa äventyr - vad nu det kan tänkas vara?! :)

Tass och kram hälsar,

Familjebesök och valpkurs!

2010-08-03T14:29:00.004+02:00

Söndagen blev en lyckans dag för mig och Vilja. Hela tjocka släkten (eller nästan i alla fall) och några till kom hit till Södra Näs Camping för att hälsa på oss och för att njuta av en veckas semester på den soliga västkusten. Solig är visserligen att överdriva då väderleksrapporten visade att endast två av sju dagar skulle bli soliga, men deras alternativ Öland och Kumla var tydligen ännu värre - vilket jag är väderguden evigt tacksam för! Äntligen fick jag träffa min älskade familj och äntligen fick de träffa min älskade Vilja. :)

I familjebesöket ingick: mamma och småsystrarna med deras golden retriever-hane Falcon, familjevännerna Karlssons med deras två barn och den numera göteborgska kusinen med tillhörande man och sötaste son (min gudson.) Medan allihop roade sig med att montera förtälten gjorde jag i ordning fika som avnjöts utanför min husvagn, på bilden syns bara en bråkdel av sällskapet men lilla linslusen såg till att få vara med på fotot genom att jaga en av plastmuggarna precis framför kameran.

Favoriten i gänget blev givetvis den gigantiska (men också gigantiskt snälla) Falcon, som numera är Viljas största idol…

…och oj vad roligt de hade tillsammans, lekte och busade utan hejd!

Favorit nummer två var en av oss människor, den lilla människan närmare bestämt, och när hon inte hade siktet inställt på Falcon var det Viktor (även kallad Krusbär) som fick hennes odelade uppmärksamhet och kärlek.
Varje gång hon såg honom fick han många, goa pussar rakt i det leende lilla ansiktet!

Enda gången vi inte har umgåtts med familjen de senaste två dagarna var igår kväll, då jag och Vilja hade valpkurs inplanerat i schemat… Campingen anordnar nämligen hundkurser på måndagskvällar och för 150 kronor fick vi en och en halv timme av både rolig lek och givande träning. Vi deltog på ”hundstunden” och eftersom instruktören anpassar kursinnehållet efter deltagarna (vilket bara var vi och ett ekipage till – nästan som en privatlektion!) så blev det för oss helt enkelt som en valpkurs. Vi övade inkallning, följsamhet, kontakt, sitt-ligg-stå och sist men inte minst fick vi gå vårt allra första spår: 30 raka meter med leksak i slutet och både jag och lillan tyckte det var JÄTTEROLIGT! Vi fick också en hel uppsjö tips på passivitetsövningar, kontaktövningar och spårövningar vilket absolut kommer att provas framöver. Mot slutet kom campingägaren Sonja förbi med sin golden retriever och två mopsar och jag lyckades få till en bild på dem allihop tillsammans, inklusive Vilja som sitter fint inför den både trevliga och kunniga instruktören Angelica.

Idag är den en av de få dagarna som väderleksrapporten visade en sol, och då kan man faktiskt inte sitta framför datorn i husvagnen - så nu blir det utflykt! :)

Tass och kram hälsar,

”Kom över på en stänkare vettja!”

2010-08-01T20:24:00.000+02:00

Campinglivet är väl för skönt. Och campingmänniskor är väl, om möjligt, ännu skönare. När jag igårkväll var ute och diskade upp en kastrull till matlagningen bakom husvagnen (min campingtomt har förutom el både vatten och avlopp – lyx!) landade plötsligt en av grannarna bredvid mig. Han hade varit ute på en cykeltur på kvällskvisten och undrade om jag ville komma över på ”en stänkare.” Jag är inte den som är den, så en timme senare tog jag Vilja med mig och gick de små metrarna bort till hans husvagn. Det bjöds på whiskey alternativt smirnoff + cola, givetvis i plastglas enligt äkta campingmanér. Ingen av valmöjligheterna var väl egentligen någon superfavorit men för hövlighetens skull (och för att inte kräkas av whiskeylukten!) tackade jag ja till en smirnoff + cola och bekantade mig sedan med de glada personerna kring det lilla husvagnsbordet…

Det var en riktigt härlig skara människor – den nyskilda Patrik som inte var sen med att erbjuda påtår (trots att glaset inte ens var halvtomt,) den trevliga feströkaren Anna som inte alls ville att hennes hund skulle sova bredvid henne i sängen samt den jordnära Kalle som (precis som jag) var barnsligt förtjust i Simon & Garfunkel. Vi fick en riktigt rolig kväll tillsammans med mycket skönsång (eller i alla fall försök till skönsång) och innerliga skratt. Jag har skrivit det förr och skriver det igen: alla grannar borde vara som campinggrannar!

Tass och kram hälsar,

Vilja växer!

2010-08-01T17:31:00.003+02:00

Dagarna flyger förbi och lillan ser precis likadan ut varje morgon som hon gjorde kvällen innan… Som vanligt ser man inte själv när de små växer och helt plötsligt är de betydligt större än små, därför tänkte jag publicera ett blogginlägg där jag (men även ni) med egna ögon får se hennes utveckling. Inlägget kommer att uppdateras med nya bilder en gång i månaden så att vi kan följa henne genom både valptid och unghundstid. En vän kallade just unghundstiden vid något tillfälle för ”älgkalvstid” men jag hävdar å det bestämdaste att Vilja aldrig kommer att genomgå någon sådan period i sitt liv utan istället genomgå en sagolik förvandling (inklusive glittrande skimmer) till nobelt ungdjur av rasen dovhjort! ;)

Tass och kram hälsar,

Att tvätta håret i ett handfat (!?)

2010-07-31T21:27:00.001+02:00

I början av veckan gick vi ut på upptäcktsfärd med campingkartan i högsta hugg, det har blivit lite av en tradition och så fort vi bosatt oss på en ny camping har vi direkt kontrollerat vart närmaste dusch, toalett och diskrum funnits. Hunddusch och avloppstömningsrum har även stått på vår lista över sevärdheter (tyvärr är det inte alla campingar som skiljer på dessa två utan installerar helt sonika en kallvattenslang i anslutning till avloppstömningen och skriver ”hunddusch” på en lapp och sätter upp ovanför...) Nu fick jag mig istället en positiv överraskning när jag klev in i det stora, helkaklade badrummet och insåg att denna hunddusch till och med är fräschare än andra campingars ”vanliga” duschar. Grymt!

Okej, tänk dig nu in i min situation de senaste fyra veckorna - du har bott ensam i en husvagn utan dusch, din valp hade dittills inte varit ensam mer än några minuter och du vill absolut inte forcera hennes ensamhetsträning (utan istället öka sekund- och minutantalet successivt.) Vill ni veta hur jag har löst detta i-landsproblem? Om ni lovar att inte berätta för någon kan jag avslöja att jag har valt att duscha vid strategiska tidpunkter på dygnet då ingen annan vistats i servicehusen, typ sent på kvällen eller vid våra tidiga morgonpromenader runt 06.00, och helt fräckt smusslat in Vilja i duschen tillsammans med mig. När jag sedan upptäckte att denna hunddusch är fräschare än fräschast (och att jag med lätthet själv kan tänka mig att duscha i den) bestämde jag mig för att skippa smusslandet på denna camping. Skönt!

Glada i hågen begav vi oss lite senare bort till hundduschen och i väskan hade vi packat både tvål, handdukar och en schampoflaska till oss vardera. Jag började med att duscha och schamponera lill-tjejen vilket gick som en dans på rosor (hon knorrade som vanligt lite i början men insåg raskt att det inte var någon idé att protestera.) Sedan fortsatte jag med att duscha och schamponera mig själv och var riktigt nöjd över att ha kläckt en så briljant idé - ända tills vattnet plötsligt tog slut. Det kom varken varmvatten eller kallvatten ur duschslangen och när jag återigen försökte aktivera duschen med mitt duschkort blinkade en röd lampa i mitt snopna ansikte. Jag försökte igen. Och igen. Och för omväxlings skull försökte jag sedan en gång till med samma resultat. Skit också. Vad göra nu då? När jag stod där (halvnaken och smått fundersam) började schampolöddret från håret sakta rinna ner i ögonen. Till slut såg jag inte ens den blinkande röda lampan utan fick nöja mig med att fundera vidare med slutna ögon och det var då det slog mig; fanns det inte ett handfat här någonstans? Med trevande händer letade jag upp det lilla handfatet och tvättade bort schampot ur ögonen. Tydligen kunde jag tänka lite klarare med ögonen öppna för det var då jag kom på att jag kunde tvätta bort även resten av schampot i handfatet. Smart!

Att tvätta håret i ett handfat är en riktigt avancerad sport ska jag berätta för er, det krävs både fysisk och psykisk styrka för att utöva och är verkligen ingenting för veklingar… Simultankapacitet heter räddningen när man med slutna ögon står böjd som en ostbåge över det minimala handfatet och skvätter små vattendroppar upp över huvudet (samtidigt som magen krampar av skrattet som bubblar i hela kroppen över den sjukt komiska situationen.) Så slutligen kommer här ett råd till alla er campare som vid incheckningen får ett praktiskt litet duschkort i kontokortsformat: se till att ladda det med en krona eller två innan ni ger er in i duschmatchen…

Här kommer bilder på Vilja under och efter duschningen (tyvärr har jag inte liknande före-och-efter-bilder på mig själv, men jag tror ni har bilden ganska klar för er ändå eller hur?) ;)

Tass och kram hälsar,

En dag framför datorn (men också lite bus i regnrusket!)

2010-07-30T23:28:00.005+02:00

Om jag tyckte att regnet öste ner igår så har det idag fallit ned ett halvt hav från himlen och gårdagens storm har idag riktigt ilsknat till och nästan vält omkull vår lilla husvagn. Det har knappt gått att vistas utomhus och de stackars utemöblerna (som inte hade något val) har blivit brutalt uppryckta från sin hemmiljö och bokstavligen talat blivit spridda för vinden. Jag har fått springa runt och hämta hem rymlingarna hos diverse grannar samtidigt som jag hoppats att själv inte tappa fotfästet och bli ivägskickad till yttre Korpilombolo eller nåt.

Det blev helt enkelt en dag framför datorn vilket inte heller var helt fel. Efter många om och men har jag lyckats skapa en menyrad till bloggen och fyllt den med lite information om oss alla tre; mig, Vilja och den just nu nästan omkullblåsta husvagnen Snigla. Kartorna som jag planerar att ha under flikarna ”hemort just nu” och ”campingrecensioner” har jag fortfarande inte klurat ut hur man publicerar – det blir en uppgift för morgondagen. Ta gärna en titt, vad tycker ni? Något som saknas? Eller kanske något som ska bort? If you desire, I will kill my darlings! ;)

Oavsett skyfallet och tokstormen begav vi oss ut på en liten promenad mitt på dagen. Bredvid agilitybanan blev det bus-med-spännande-avspärrningsband. Förmodligen hade även dem blivit sönderblåsta och fladdrade lockande i vinden, precis sånt som en liten valp bara inte KAN motstå att leka med. De var helt enkelt alldeles för spännande…

Hon kämpade som sjutton för att fånga något av dem, men vinden var oberäknelig och varje gång hon nääääästan fick tag i ett ändrade det tvärt riktning, men hon gav sig inte!

Jag skrattade så jag höll på att kissa på mig när jag kom hem och laddade in bilderna i datorn. Tyvärr är denna riktigt suddig och dessutom syns det inte att hon är nästan en meter över marken, men visst ser hon ut som han i scream-filmerna (fast med större öron och längre hår?)

Lillan har nu lärt sig att stå still när man torkar hennes tassar vilket vi varit tvungna att göra sådär 200 gånger idag (synd att man inte kan lära hundar att gå på kattlåda…) Mina kläder var inte heller det allra torraste och idag har jag haft en uppsättning innekläder och en uppsättning utekläder som fått hänga på tork på husvagnsdörren mellan varven. Lagom roligt att sätta på sig dem igen efter att precis ha fått upp värmen i ”innekläderna”…

Vilja har hållit sig varm under hennes lilla mysfilt i soffan, det saknas bara en öppen spis så är husvagnen komplett utrustad för ruskdagar som dessa! :)

Tass och kram hälsar,

Agility. Regn. Tvångsmatning. Mera regn. Gourmetmiddag. Och regn igen.

2010-07-29T21:33:00.004+02:00

Regnet öser ner och det blåser nästan storm utanför vår lilla husvagn idag. När man som i mitt fall har långsemester (alternativt sommarlov utan att gå i skolan eller varför inte kalla det tidsbegränsad arbetslöshet?) gör det ingenting att det är tråkigt väder. Snarare tvärt om, det är riktigt mysigt att få stänga in sig i husvagnen och lyssna till regnet som smattrar på taket. Man får möjlighet att prova sig igenom sitt personliga tesortiment (x antal gånger om) och njuta av att strosa runt i tofflor och mjukisbyxor. Lyx! Enda gången vi har varit utanför dörren förutom de gånger jag släppt ut Vilja och bett henne skynda sig på att kissa (tänk att hon faktiskt både kissar och bajsar på kommando!) är när vi tog en promenad bort till campingens inhägnade agilityplan. Tyvärr missade vi den instruktörsledda hundbustimmen i måndags kväll (var helt däckad efter tandläkarbesöket) men vi tog igen buset idag och Vilja sprang tveklöst genom tunnlar…

…och hoppade över hinder (njae, det gjorde hon väl inte men visst ser det ut som om hon precis skuttat ner från jordens SM-hinder?)

…och roade sig med att gå på tunnel nummer två istället för att gå igenom den, klokt beslut tycker jag! :)

Väl hemma igen var det dags för en av dagens fyra tvångsmatningsprocedurer. Lillan är inte så förtjust i mat överhuvudtaget och första dagen åt hon inte alls varpå jag fick rådet att blanda ut maten med fil eller naturell yoghurt. Det fungerade i några dagar tills det åter var dags för matvägran, rådet denna gång var att handmata henne med det yoghurtblandade torrfodret vilket också fungerade bra i några dagar. När nästa matvägran kom hackade jag små, små korvbitar och adderade till det yoghurtblandade torrfodret som jag handmatade henne med (större hönsmatte får ni ju leta efter?) Efter LÄNK besöket hos Sophia och Cody LÄNK ändrade jag dock strategi då hon slängde i sig maten (som inte innehöll vare sig yoghurt eller korvbitar) när hon fick lite konkurrens och fick dela matskål med Cody. Idag sätter jag mig på golvet bredvid henne och låtsas äta ur samma skål vilket fungerar alldeles utmärkt, hon slänger fortfarande inte i sig maten med hon äter den i alla fall, utan korvbitar och utan handmatning. Ett litet steg i rätt riktning.

Mig däremot behöver man definitivt inte tvångsmata. Matlagning är som bekant ett av mina största intressen och det är underbart att kunna konstatera att jag har haft tid att ägna mig åt detta intresse varje dag under de senaste fyra veckorna. Idag blev det pasta och tonfisksås med citrontouch - ett av mina absoluta favoritrecept som jag ”höftade ihop” för något år sedan när jag hade min tonfiskperiod (och såg det som en utmaning att hela tiden komma på nya, goda recept innehållande just tonfisk.) Kanongod middag och perfekt campingmat!

Gör såhär: koka ca 400 gram pasta och under tiden pastan kokar, steker du en finhackad rödlök i olivolja. När löken blivit mjuk utan att ta färg adderar du en finhackad tomat och låter steka med i någon minut. Häll på vitt vin och låt det sedan puttra så att nästan allt vin har ångat bort. Häll sedan i en burk tonfisk, en burk lätt creme fraische och rivet skal från en citron. Smaksätt med salt och citronpeppar och servera till pastan.

Tass och kram hälsar,

Familjen Terrorist

2010-07-28T20:12:00.009+02:00

När vi var på väg hit till Södra Näs camping i söndags hade vi lite vårt att hitta fram (GPS, vad är det för en underlig bokstavskombination?) Min bästa vän mobiltelefonen räddade oss (som vanligt) ur knipan och receptionisten guidade oss rätt genom rondeller, över järnvägsöverfarter och slutligen i högersvängen in på campingområdet. Vid incheckningen kände han givetvis igen min röst och sa ”ah det är du som ringde och frågade efter vägen!” Trevligt att bli igenkänd tänkte jag men har ändrat uppfattning nu, fyra dagar (och många telefonsamtal) senare. Lite senare på söndagskvällen ringde jag och frågade om det fanns någon livsmedelsbutik i närheten, i måndags var jag (som bekant) tvungen att ha telefonnumret till en tandläkare och igår var det schemalagda hundaktiviteter som stod på min att-fråga-receptionen-om-lista. Idag har jag slagit till och ringt receptionen tre gånger, jag hade givetvis planerat att fråga om alla tre sakerna på samma gång men mitt guldfiskminne tillät inte riktigt denna praktiska sammanslagning. Pinsamt när man för tredje gången idag får öppna samtalen med att säga ”Hej det här var Nathalie. Igen.” Tanken slog mig helt ärligt sista gången jag ringde att förställa rösten och presentera mig som Tant Sundblad eller något annat namn som inte på villkors vis liknar mitt eget. Telefonterrorist är precis vad jag känner mig som! Tack och lov är det inte en och samma receptionist som svarar varje gång (och ännu mer tack och lov för att de är trevliga att ha att göra med.) Nobelpris i artighet, det vore något att införa. Och jag vet precis vilka jag skulle nominera…

Nog pratat om Fru Terrorist, låt mig nu presentera Fröken Terrorist: Usama Bin Vilja. Smeknamnet fick hon en morgon på Öland då hon vägrade att sluta gnaga i min hårtofs, hon är sjukt söt och grymtar som en glad liten griskulting när hon väl får utöva denna absoluta favoritsyssla – men just den morgonen tyckte inte jag att det var lika sött att ha en liten terrorist vid huvudet som kämpade för att göra mig flintskallig. Andra favoritsysslor hon brukar roa sig med när inte Fru Terrorist är tillräckligt uppmärksam är att:

Försöka gnaga sönder stålbenet till husvagnsbordet (seg pinne minst sagt!)

Försöka äta upp den där tråkiga saken som matte leker med när jag sover (än är den inte stendöd!)

Försöka få den konstiga ljudmaskinen att prata hundspråk istället för sånt där oförståeligt människoprat.

Försöka mumsa i mig den där fyrkantiga lilla solen som då och då bländar mig när jag är mitt uppe i bus och lek (eller bara sitter och filosoferar och njuter av nuet vilket faktiskt också händer att jag gör ibland!)

Eller som imorse - vända upp och ned på soffdynorna, hoppa upp på bordet och demolera ett paket med såna där äckelpinnar matte föredrar framför vanliga smaskiga trädpinnar (och ja, Fru Terrorist har börjat smygröka såhär i semestertider men nu kanske det inte är lika mycket i smyg längre…)

Tass och kram hälsar,

Hundträningstips: namnöva valpen!

2010-07-27T14:25:00.006+02:00

Allt som oftast stöter jag på hundar som inte lyssnar på deras eget namn. Faktum är att hundarna ofta inte vet vad deras namn betyder, vilket gör att ägaren förgäves får tjata "Bamse, bamse... BAMSE! Bamse varför lyssnar du inte? Bamse, Bamse..." Att namnträna med hunden tror jag är lösningen på problemet, vilket många hundägare förmodligen inte tänker på att göra med sin valp/vuxna hund. I ingen av de (väldigt många) hund- och valpböcker jag har läst står det någonting om just namnträning och därför tänkte jag tipsa om just det, för att undvika att få en hund som inte lyssnar på/förstår innebörden av sitt eget namn.

Jag vill att hundnamnet ska betyda "uppmärksamhet tack" och direkt efteråt ger jag alltid ett kommando, exempelvis "Bamse kom!" Ordet ”Bamse” betyder då att han ska ge mig uppmärksamhet för jag vill att han ska göra någonting, exempelvis att komma till mig. Om man ständigt och jämnt säger hundens namn utan att det betyder något ("åh vad du är fin Bamse, Bamse ska du inte gå ut i trädgården ett tag, vad skulle du vilja ha för leksak Bamse etc) kommer hunden inte förstå att det enskilda ordet "Bamse" är av betydelse och att när matte/husse säger just det ordet krävs det någon typ av reaktion.

När jag har namntränat med Vilja har jag haft godis i munnen (ofta vanligt torrfoder av annan typ än den hon brukar få men ibland lyxar vi till det med falukorv eller liknande) och sagt hennes namn. När hon tittat mig i ögonen har jag spottat ut godisen/böjt mig ned för att ge henne den med munnen. På detta sätt har hon lärt sig att när jag säger ordet "Vilja" ska hon titta mig i ögonen/ge mig uppmärksamhet (ospontan kontaktövning kan man väl kanske kalla det.)

När jag sedan hade namntränat på detta sätt några gånger och jag kände att hon förstod övningen fortsatte jag med att 1) namnträna regelbundet 2) vara konsekvent med att alltid använda ett kommando efter namnet och 3) vara noga med att inte säga hennes namn vid något annat tillfälle än dessa två, det vill säga alla andra gånger jag har velat säga hennes namn (exempelvis "åh vad du är söt Vilja") har jag istället valt att kalla henne skruttan, sötnos, hjärtat och alla möjliga andra gulliga smeknamn. Man gör i princip hundnamnet till ett kommando (vilket kan låta rätt hårt och tråkigt) men ack så användbart. En tjej på Vovves Hundforum frågade om det var svårt att byta namn på en omplaceringshund vilket jag inte alls tror att det är, namnträna lite så har hunden snart lärt sig att reagera på ett nytt ”ord” istället för det tidigare ”ordet.”

Kort och gott, att Vilja lyssnar på just namnet Vilja anser jag vara ett av de allra viktigaste momenten i vardagslydnaden (att sedan lära sig att sitta, ligga och göra konster prioriterar jag rätt lågt på min träningslista så det har vi i princip knappt övat alls.) Hur har ni andra gjort för att få era hundar att lyssna till sitt namn? Namntränar ni annorlunda? Eller namntränar ni kanske inte alls, men hunden lyssnar ändå?

Tass och kram hälsar,

Liten och ynklig men förbannat stolt!

2010-07-26T20:24:00.007+02:00

Sedan några veckor tillbaka har jag haft ont i en tand. Innan jag åkte hemifrån var jag in och undersökte tanden och fick konstaterat att tandverken beror på att en tidigare lagning ligger så tätt intill tandroten så att den blivit irriterad. De ansåg inte att jag borde åtgärda problemet där och då utan rådet var att avvakta (tydligen kan tandverken i vissa fall vara tillfällig och gå över av sig självt utan åtgärder.) Det krävdes inte mycket övertalning för att jag skulle nappa på förslaget att ”vänta och se,” varför göra någonting jobbigt idag som man kan skjuta upp till imorgon (eller kanske till och med till den där dagen som heter aldrig?) Till saken hör att jag har tandläkarskräck alla gigantus och har ångest elva månader om året för att den tolfte månaden närmar sig och då för med sig det obligatoriska, skräckinjagande tandläkarbesöket.

Veckorna har i alla fall rullat på och tanden har börjat göra mer och mer ont, oftare och oftare. Nu de senaste dagarna har jag i princip knaprat alvedon dygnet runt men imorse var det någon som brutalt ryckte upp mitt huvud (jag som trivdes så bra med det i sanden!) och det kändes helt ärligt som om denna någon satte huvudet i ett sånt där verktyg man använde i träslöjden för att hålla fast träbitar med (någon som vet vad de kallas förresten för jag var rätt frånvarande på de lektionerna?) Efter att ha försökt få i mig lite frukost fullkomligt exploderade verken och trots de två alvedon jag knaprat till förrätt blev jag liggande (eller ålande rättare sagt) i sängen och ylade, gnydde och grät i närmare en halvtimme. Kris och elakartad panik! Någonstans mellan yl nummer trettioelva och tår nummer sjuttiofemton bestämde jag mig, jag måste erkänna mig besegrad och ringa… Någonstans. I campingbroschyren jag fick vid incheckningen (tack gode gud för denna lilla bra-att-ha-sak, jag funderar starkt på att rama in den och sätta upp på husvagnsväggen) hittade jag telefonnumret till ”jourhavande tandläkare.” Jag ringde och fick en tid redan idag, perfekt! Eller? Vad i hela världen skulle jag göra av Vilja under tiden då? Stoppa in henne under jackan och säga att det var mitt hår som stack ut under tröjan? Eller gömma henne i fickan och låtsas som om det var jag som pep där inifrån (vid närmare eftertanke hade jag inte behövt att låtsas att jag pep, det gjorde jag i alla fall, högt och tydligt genom hela tandläkarbesöket.) Efter att ha funderat (och googlat) länge och väl var planen klar och innan vi begav oss in mot Varberg tog vi en lång promenad på den grönskande åkern vi har intill vår campingtomt (precis bakom Viljas sjumilaskog.)

I Varberg fick jag träffa tandläkare Dan Norrman, vilket med säkerhet är den allra bästa tandläkare jag någonsin träffat. Från och med nu kommer jag att ta en trip till Varberg en gång om året för att dejtas med denna lugna och pedagogiska herre som till och med nynnade avslappnande mellan varven. Under tiden de båda bedövningssprutorna skulle verka tog han en vända bort till receptionen och jag passade självklart på att föreviga ögonblicket, återigen: är man bloggare så är man!

Trots att jag kände mig som en stelopererad kratta med tennisbollar till ögon där jag låg i tandläkarstolen, var jag faktiskt inte lika livrädd som jag brukar. Jag tror det var Dans nynnande som gjorde susen… En halvtimme senare var problemet löst och jag återvände springande till parkeringsgaraget jag hade ställt bilen i (jag hade förberett utflykten genom att ta ut all packning, fälla upp sätena, vevat ned alla rutor, ställt in en vattenskål och spritt ut diverse tuggleksaker över hela bilen.) Lyckan var total när jag återsåg mitt lilla hjärta efter 40 minuter av ofrivillig ensamhetsträning; tokfian hade somnat i baksätet med huvudet hängande ner mot golvet! När hon vaknade till och insåg att jag var tillbaka började hon genast att gny och vifta på den lilla råttsvansen och jag kände mig som en riktig betongsubba som höll inne min egen överlycka, hälsade som om ingenting speciellt hade hänt och åkte hem igen (men nu på kvällskvisten har vi passat på att ta igen allt gos och kel vi missat under dagen.)

Efter en händelserik dag sitter jag nu och knaprar i mig ett paket singoallakex framför datorn (jag fick konstigt nog inget bokmärke av Dan och någon belöning tycker jag ju att jag borde få för dagens prestation.) Den dubbla bedövningen har äntligen börjat släppa så nu känner jag både läpp, kind och tunga någorlunda bra igen. Vilja ligger utslagen på husvagnsgolvet och in genom dörren strålar den vackra kvällssolen. Javisst är jag fortfarande ganska liten och ynklig – men också förbannat stolt! :)

Tass och kram hälsar,

Hejdå Falkenberg. Hej Varberg.

2010-07-25T22:32:00.004+02:00

Utcheckning skulle ske från campingen innan 12.00 imorse (eller ja, i förmiddags men för mig var det fortfarande morgon – tänk vilket härligt semesterlunk man har kommit in i på dessa veckor…) När allt inuti husvagnen var fixat och klart för färd var det bara ett litet problem kvar, att tråckla sig ut från campingtomten (kastar man upp en boll i luften brukar den oftast komma ner igen va?) När jag stod och filosoferade som bäst för att försöka komma på hur jag på bästa sätt skulle lösa uppgiften gick en kvinna förbi och sa ”du ser fundersam ut?” Jag började på en förklaring till varför men innan jag visste ordet av hade hon kallat dit granne nummer ett (han som såg på när jag fickparkerade för två dagar sedan) och vips så hade jag en medhjälpare som puttade på husvagnen och en som viftade med armarna för att leda mig rätt när jag backade in bilen mot husvagnsdraget. Några minuter senare hade hon dessutom kallat ut granne nummer två och kommenderat honom att flytta på sin bil (så att den skulle förbli okvaddad även denna gång.) Allt som allt tog det inte mer än fem minuter innan husvagnen var påkopplad och kvinnan gick därifrån med orden ”Här på Olofsbo hjälps vi åt!” Vilka grannar. Alla grannar borde vara som campinggrannar.

Regnet öste ner när vi styrde bilen från Falkenberg mot Varberg, gudomligt att slippa solsken även om bilresan inte var längre än 2,5 mil. Vi hade bokat en plats på Södra Näs Camping så vi skyndade oss dit (hit!) och har kommit väl tillrätta under dagen. Bara några hundra meter bort från campingen hittade vi sedan Coop Forum och passade på att 1) fylla upp skafferi och kyl 2) ensamhetsträna Vilja undertiden jag handlade och 3) införskaffa den tjejigt rosa kamptrasan som lillan nu älskar och vägrar att släppa särskilt långt ifrån sig (tjugo små riksdaler var den ju definitivt värd!)
Glädjen över den nya leksaken (eller kanske var det över att för en gångs skull få slippa den gassande solen och olidliga hettan?) resulterade i alla fall i ett fullkomligt dampanfall!
Efter att ha sprungit i tokcirklar runt campingtomten fick hon den briljanta idén att komplettera den med en swimmingpool, här tas första spadtaget…

…vilket jag inte riktigt höll med om (jag vill gärna lämna tillbaka campingtomten om en vecka UTAN strategiskt utplacerade fallgropar överallt!) så jag fick säga åt henne att hitta på något annat bus istället. Hon valde att utforska den lilla dungen vi har precis bakom husvagnen, för henne kan det närmast liknas vid sjumilaskogen…

…för den var så otroligt spännande och pinnrik!

Dessutom innehöll den en och en annan trevlig insekt att hälsa på, några barkbitar att demolera och bäst av allt: grässtrån att sätta de sylvassa små tänderna i. Just nu ligger hon helt utslagen på husvagnsgolvet och drömmer så att det rycker i både tassar och mungipor, och jag planerar att göra precis detsamma väääääääldigt snart. God natt! :)

Tass och kram hälsar,

My little pony-dog!

2010-07-24T23:33:00.014+02:00

Idag var första dagen på tre veckor som jag gjorde annat än att leva i nuet, göra absolut ingenting och bara ägna mig helhjärtat åt Vilja. Punkten på den (för tillfället underbart korta) att-göra-listan som prickades av idag var att tvätta. På tre veckor har garderoben krympt drastiskt och lådan med smutskläder har ökat ännu mer drastiskt (undrar just hur ett plus ett blev tre, men men…) Vi tog en kort promenad bort till receptionen och hämtade nycklar till tvättstugan sedan hälsade vi på farbror tvättmaskin och herr torktumlare – mycket fräscha och trevliga (unga) gubbar bägge två måste jag ändå skriva! Vilja hade stenkoll på tvättmaskinen när den föste våra kläder runt, runt men lade sig sedan och övervakade utgången så att matte fick fixa och fnula med de tråkiga kläderna ifred.

När tvätteriet väl var avklarat tog vi en härlig promenad i de natursköna omgivningarna runt campingen (jag fullkomligt avgudar den avslappnande lantmiljön och mina vänner skojar ofta med mig och säger att jag borde söka till ”bonde söker fru” – haha!) Invid ett stort havrefält hittade vi dem, de söta små ponnyerna som Vilja till en början tyckte var ovanligt stora och läskiga hundar men efter bara någon minut var läskigheten som bortblåst och kvar fanns bara nyfikenhet och iver.
När jag kom hem och laddade upp kamerabilderna slog det mig… Vilja är ju en av de söta my little pony-sarna (se tvillingbilderna nedan!) På lilla rumpan har hon precis samma hjärtsymbol som ponnyn Star Catcher hade i serien (fick jordens nostalgitripp när jag googlade det - några åttiotalister i läsarkretsen som känner igen sig kanske?) Tänk att jag nu helt legitimt kan fortsätta kalla henne ”hjärtat” och det beror inte längre "bara" på att hon faktiskt är mitt lilla hjärta. Kommer ni förresten ihåg hur signaturmelodin gick? ”My little pony, my little pony, i´ll be there right by your side, i´ll be theeeeeeere right by your siiiiiiiiiiide!” (Om ni undrar så ja, jag har tagit mig ett glas vin såhär på lördagskvällen!) ;)

Tass och kram hälsar,

Polisbesök och fickparkering med husvagn (!)

2010-07-23T18:22:00.006+02:00

Vid det obligatoriska morgonmyset imorse (vilket inträffar straxt efter Vilja har väckt mig med en puss på pannan, näsan, ögonlocket eller det som råkar finnas närmast tillhands) fick vi vad jag tror kommer att bli resans mest oväntade besök (och ja, Gevalia fanns självklart i skafferiet men utan el kan man varken brygga kaffe eller erbjuda gästerna kyld mjölk i det…) Genom husvagnsgardinen såg jag hur en polisbil rullade förbi och stannade en bit bort på parkeringen. Med ett ryck hoppade jag ur sängen, slängde upp håret i en halvdan hästsvans och drog på mig strandklänningen som lägligt nog hade lagts på ena soffan igår kväll. Precis när jag hade lyft upp lillan i famnen knackade en av polismännen på husvagnsdörren (eller bankade med stängd näve rättare sagt, herregud, hela husvagnen skakade ju som om det hade varit jordbävning!) Jag satte på mitt allra trevligaste leende, öppnade dörren och kvittrade ”nämen titta hjärtat, vi har besök av farbror polisen!” Nu kommer jag inte ihåg exakt vad jag fick till svar på det påståendet men första frågan som den mycket skeptiska polisen ställde var ”är det fler personer där inne?” När jag svarade att det bara var jag och Vilja kom följdfrågan ”så du bor ensam här?” Jag svarade återigen nekande och pekade på lillan ”nej, Vilja bor här med mig också.” Jag förklarade att vi var på genomresa och just nu hälsade på kullbroderns matte som bodde i området – men att vi skulle bege oss vidare redan nu på förmiddagen. Den snygga polismannen (som vid det här laget mjuknat rejält och till och med börjat klappa på Vilja i min famn) verkade vara nöjd med mina svar. Han förklarade att det inkommit klagomål från grannarna om att det varit ”husvagnsfest” här på parkeringen och att de blivit störda av hög musik och högljudda samtal under natten. Mycket konstigt tyckte jag som faktiskt varit ”hemma” hela kvällen och natten utan att höra ett knyst (än mindre åstadkommit ett knyst själv då jag som bekant inte haft tillgång till el och därför inte kunnat spela någon hög musik.) Poliserna förstod förmodligen, precis som jag, att någon boende i området irriterat sig på att det stod två husvagnar på parkeringen (jag fick nämligen grannar igår eftermiddag som även de var på genomresa och bara skulle stanna över natten.) Med den outtalade slutsatsen dragen tackade de för sig och gick vidare till mina grannar för att kontrollera att allt stod rätt till (även) hos dem. Själv smet jag in i husvagnen och fotade händelsen genom husvagnsfönstret, är man bloggare så är man! :)

Efter polisbesöket gick vi bort till Sara och Ascot för en sista lekstund innan färden bar vidare mot Falkenberg. Hon har verkligen hittat sin favoritplats i bilen: mycket bekväm sovställning enligt henne, mindre bekväm i jämförelse med mitt på det mjuka och fällbeklädda bilgolvet om du frågar mig.

Väl framme på Olofsbo Camping checkade vi in och fick (förutom en massa nycklar till bommar, servicehus och annat smått och gott) en campingkarta av den trevliga receptionisten. Hon förklarade att vår plats låg på ”säsongsgatan” och att både platsen till höger, vänster, framför och bakom var upptagna varpå en man stack ut huvudet bakom henne och frågade om jag var bra på att backa med husvagn. ”Världsmästare” svarade jag kaxigt, tackade för hjälpen och gick tillbaka till den parkerade bilen.

När vi gled in på vår ”säsongsgata” och såg den långa raden av husvagnar och husbilar som stod tätt intill varandra for ett uns av tvivel genom kroppen…

…vilket jag raskt slog bort och påminde mig själv om att utmaningar är till för att tas! När vi väl kom fram till vår utmarkerade plats på kartan, svängde jag in lite till höger på campingtomten för att sedan köra ut så långt till vänster som möjligt (samtidigt som jag med ena handen hälsade på en av de nyblivna grannarna som ställt sig utanför sitt förtält – förmodligen skrattade han lite för sig själv när han såg den glada tjejen bakom ratten som hade till uppgift att knöla in sin husvagn på den svåråtkomliga granntomten.) Jag fick backa fram och tillbaka några gånger för att inte krocka med bilen som tillhörde granne nummer två, men efter några minuter hade jag ställt upp Snigla helt rakt och på lagom avstånd från den helt orörda grannbilen.

Att sedan koppla av husvagnen och arrangera allt runt-om-fix såsom el, avlopp, stödhjul och annat var en lätt match, jag har verkligen fått in snitsen på det nu. :) Over and out hälsar en lycklig äventyrare som är evigt tacksam över att återigen ha el (tack och lov för Olofsbo Camping som hade en ledig elplats till mig mitt i semestertider och högsäsong!)

Tass och kram hälsar,

Sådan far, sådan dotter!

2010-07-22T18:10:00.006+02:00

Idag begav Sara och jag oss mot Halmstads djurklinik för att vaccinera våra små ulltussar. Sara hade haft sin tid bokad sedan länge men när jag ringde och berättade att lilla kullsystern var på besök i staden lät de oss få följa med och vaccineras samtidigt (väldigt snällt av dem måste jag ändå skriva då de tydligen hade otroligt mycket att göra såhär i semestertider.) Vi var helt enkelt ”plus en” när receptionisten ropade upp ”Sara och Ascot, plus en” i det lilla väntrummet. Sprutan gick galant att få, de varken gnällde eller skällde. På vägen ut passade vi på att väga dem på klinikens våg, vilken visade 8,9 respektive 8,5 kilo (den senare vikten tillhörde min lilla näpna dam.) Stolt över att ha klarat av både vaccination och vägning poserar hon här tillsammans med veterinären Maria, ser ni vad malligt leende hon har?
Direkt efter veterinärbesöket åkte vi vidare mot den inplanerade släktträffen, deras pappa Lotus och kusinen Pax var i stan och inspekterar här så att allt står rätt hos den ena av nykomlingarna.
Deras matte Liza var lika ivrig som jag att få till fina bilder på dem tillsammans, här mitt i hundflocken bestående av Pax, Ascot, Vilja och Lotus från vänster sett.
Valparna avgudade givetvis de stora hundarna och ville mer än gärna vara med och leka, men ibland blev det lite väl läskigt - då hittade de trygghet i varandra och gick och lade sig och gosade i skuggan under bänken.
Vid ett tillfälle bytte Ascot plats med Lotus så jag lyckades få en riktigt fin bild på far och dotter tillsammans…
…vilket inspirerade till fler bilder så vi arrangerade helt enkelt en far-och-dotter-bild…
…och sedan en till, fast utan den fula, överbelamrade bänken i bakgrunden. Visst är de fina tillsammans Lotus och Vilja och visst är de sjukt lika? :)

Tass och kram hälsar,

Vår hemort just nu: Halmstad

2010-07-21T18:37:00.002+02:00

Igår förmiddag lämnade vi Ängelholm och Viljas kullbror Cody för att bege oss mot nästa kullbror i Halmstad, Ascot och hans matte Sara. Även dessa små busfrön älskade varandra vid första (eller egentligen är det ju ungefär sjuttioelfte) ögonkastet och fullkomligt kastade sig i varandras armar (käftar!)

Det var fullt ös gnagdes och smakades på varandra ett bra tag innan de var redo time out så att vi valpmammor fick ta oss en välförtjänt fika. Det var då jag lyckades ta den enda bilden på dem där de faktiskt sitter lugnt och stilla bredvid varandra, ett-noll till mig. :)

Kvällen fortsatte med pizza vid havet men eftersom kamerans batterier lägligt nog tog slut just då lyckades jag inte fånga varken pizzan, utsikten eller våra små ulltussar på bild. Idag har jag dock löst problemet genom att stjäla el från vår just nu närmaste granne (fast stölden skedde helt ärligt ska tilläggas då jag faktiskt frågade snällt och fick ett ännu snällare, positivt svar tillbaka.)

Så här bor vi nu, på en söt liten vändplats i utkanten av Halmstad och ikväll blir det husvagnsmiddag med pastasallad och grisöron. Om ni nu funderar på vilken av rätterna som tilldelas hundarna så kan jag avslöja att det med all sannolikhet blir lite av båda! ;)

Tass och kram hälsar,

En dag med syskonen Bus

2010-07-20T00:22:00.005+02:00

Vid lunchtid anlände vi till västkusten och körde in på uppfarten som tillhörde Viljas kullbror Cody, hans matte Sophia och hennes snälla familj. Det blev ett riktigt kärt återseende och syskonen Bus kastade sig genast i armarna på varandra i en riktig björnkram (efter ynka fyra veckor på separata adresser.)

En brottningsmatch senare kom de sylvassa små riskornen till tänder fram, men tro det eller ej så var de riktigt försiktiga med dem och gnagde mest bara varandra kärleksfullt i de ulliga pälsarna.

Att samarbeta var de inte sena med, oklanderligt teamwork tillämpades både vid apportering av leksaker, pinnar och andra roliga föremål som råkade ligga i vägen för deras framfart över gräsmattan. Lägg märke till Viljas tokiga uppsyn och Codys utsträckta tunga! :)
Självklart blev det en liten promenad nere vid vattnet också, Vilja före och Cody tätt efter.
Jag passade (som vanligt) på att utnyttja efter-promenaden-tröttheten till lite ensamhetsträning. Jag och Sophia satte oss på ett par stolar utanför husvagnen och lyssnade till hennes arga pipande i cirka tio minuter, sedan gav hon upp och la sig tyst tillrätta på husvagnsbordet innan hon somnade.
Minen säger allt, tycker ni inte? ”Jag tycker inte om dig just nu matte, verkligen verkligen inte!”

Efter att ha blivit ompysslad av denna underbart snälla familj hela dagen (med lunch, fika, middag och för att inte tala om övernattningsplats) var det dags för mig att i någon mån försöka bjuda igen… Husvagnsfikan inkluderade 1) plastgafflar att röra om i kaffet med då skedarna var slut 2) ahlgrens husvagnar istället för kaffebröd då jag inte hann baka imorse (?) och 3) en vansinnigt vacker, fullproppad sopkorg precis under mina gäster. Kunde inte bli mysigare! :)
Tass och kram hälsar,

Mitt i smålandsskogarna…

2010-07-18T22:50:00.007+02:00

…hittade vi den lilla pärlan Sjöstugans Camping. Vi hade räknat med att övernatta på någon trevlig liten rastplats mitt ute i ingenstans men efter att ha sett en skylt längst vägen bestämde vi oss för att svänga av och titta vad vi hade för valmöjligheter – klokt beslut. Vi råkade hamna på ”Smålands riviära” som det stod i campingbroschyren vi fick vid incheckningen, alldeles intill sjön Möckeln. Betydligt mycket mysigare än att hoppas på att hitta en rastplats som var i avsaknad av såna-där-läskiga-knivhuggar-psykopater eller kanske tvärgalna-våldtäktsmän-av-rasen-mycket-elak. Eftersom vi bara sover här en singelnatt har vi inte tillräckligt med kött på benen för att ge er en campingrecension, men det lilla vi sett kan jag avslöja att vi är nöjda med. Efter en lång resa (den var egentligen inte längre än 15 mil men med en liten valp i bilen gäller det att ta många kiss- och drickpauser) var det riktigt skönt att få sträcka på benen och gå på en upptäcktsfärd i den härliga kvällssolen.

Vilja fick bekanta sig med ett gäng änder och tyckte mycket om att ligga på stranden och spana ut över dem och vattnet…
…men det var minst lika roligt att springa fram och tillbaka längst stenstranden en bit bort!

Kvällen avslutades på campingrestaurantens uteservering och lägligt nog matchade vi precis solnedgången. Resans allra första öl intogs med storslagen utsikt när jag kom att tänka på ett ordspråk jag lärde mig för inte så länge sedan – ”låt ögonblicken avlösa varandra i nuet och fylla din dag!” Vackert. Mycket vackert.

Tass och kram hälsar,

Campingrecension Eriksöre

2010-07-18T11:45:00.002+02:00

Tänk vad tiden går fort när man har roligt. Dagarna springer förbi snabbare än en jagad gasell, eller ska jag snarare skriva en lekande Vilja? Oj så fort hon springer när hon leker tafatt med jämnåriga hundkompisar – för hundkompisar är någonting vi verkligen funnit många av här på campingen! Precis som sist vill vi egentligen inte åka härifrån men eftersom vi stämt dejt med Viljas kullbror Cody och hans matte Sophia imorgon måste vi börja bege oss mot Ängelholm redan idag. Inatt övernattar vi någonstans på mitten av vår 30 mil långa resa (förmodligen in the middle of nowhere i Smålandsskogarna) och uppdatering om hur resan gick får ni när vi kommit fram till Ängelholm och fått tillgång till el.

Hundvänlighet: 10/10
Här finns allt man kan önska sig, både som hundägare och som hund. Vad sägs till exempel om en härlig hundstrand med lugnt vatten (utan läskiga vågor för lilla valpen) eller den stora välplanerade agilityplanen? Förutom en fräsch hunddusch och inhägnad rasthage har man som boende på campingen även tillgång till gratis instruktörsledda kvällsaktiviteter tillsammans med sin hund; vardagslydnad, rallylydnad, agility etc. Det bästa av allt är att koppeltvång tillämpas på hela campingområdet vilket innebär att jag som hundägare kan känna mig fullständigt trygg med att vi aldrig får tråkiga överraskningar i form av att det springer fram lösa hundar till oss och vill hälsa (eller göra betydligt otrevligare saker än att hälsa!) I detta hundtäta område har vi dessutom fått massor av miljöträning och socialträning eftersom vi har haft möjlighet att hälsa (men även lärt oss att inte hälsa) på alla hundratals hundar som bor här på campingen. Grymt bra!

Personal: 8/10
Är det någonting jag verkligen uppskattar så är det när man träffar på rätt person på precis rätt plats, receptionisten här på campingen är ett klockrent exempel på det. Han var professionell men ändå personlig, glad och trevlig men ändå effektiv och snabb. Första intrycket var kanonbra! Under de relativt få dagar vi bott här har vi i alla fall hunnit stöta på både städpersonal, butiksmedarbetare och vaktmästare – alla trevligt leende. Restaurantens personal fick vi dock hojta på ett par tre gånger innan de uppmärksammade att vi överhuvudtaget existerade och när vi väl ställde frågan om man fick ha hund med sig på uteserveringen (alternativt få en avhämtningsmeny med oss hem) fick vi ett halvengagerat nekande svar på fråga ett och ett a4 i handen som svar på fråga två.

Campingtomten: 9/10
Tänk er en stor, plan campingtomt mitt i ett lummigt parkområde med många träd som ger åtråvärd skugga under dagens hetaste timmar. Addera närhet till såväl reception/livsmedelsbutik som servicehus, underbar kvällssol samt en slående vacker havsutsikt - behöver jag skriva att vi har trivts som fisken i vattnet här i området som kallas ”blå parken”? De enda problemen vi stött på har varit myrinvasionen vi drabbades av häromdagen och fluginvasionen vi drabbades av dagen innan det. Det kan hända att det bara var tillfälligheter (det krävs ju inte mer än att någon hällt ut en saftflaska eller slängt ett bananskal någonstans i närheten.) Hur som helst är det just sånt som kan göra en tokig, speciellt när man vaknar mitt i natten av att man har ovälkommet besök…

Servicehus: 6/10
Precis runt knuten har vi haft en fullutrustat servicehus med toaletter, duschar, diskrum med diskmaskin, latrintömning, skötrum och familjerum (de två sistnämnda kikade vi dock aldrig in i.) Vad gäller fräschhet tycker jag att både toaletter och duschar är helt okej, det enda jag reagerade på var att av de tre duschar besökte var två av dem kalkiga på duschblandarna (ni vet sådär vitt och ”grynigt” som det blir av kalket i vattnet?”m t kan bli om man inte tar en trasa om ommer att återkomma till. av den med typ Vim regelbundetampo n, latrintämning att min ) Vidare gick det endast att duscha i sju (!) sekunder innan det var dags att trycka på knappen igen för att få ytterligare sju sekunder av duschning (på den tiden hinner man i princip bara sträcka sig efter schampoflaskan och öppna den.)

Helhet: 8/10
En riktig favoritcamping! Både jag och Vilja har njutit av varenda sekund, framförallt när vi gått ut på de mysiga morgonpromenaderna ner till agilitybanan och när vi strosat ut på de härliga kvällspromenaderna ner till havet. Jag kan absolut hålla med dem om att detta förmodligen är Sveriges hundvänligaste camping och ingen hundägare bör gå miste om de härliga dagar man får tillsammans med sin hund här. Vi tar med oss många fina minnen härifrån, till exempel minnet från denna fantastiska solnedgång vi fick bevittna tillsammans i förrgår… Hit kommer vi absolut tillbaka!

Tass och kram hälsar,

Åskoväder med stort Å

2010-07-17T13:32:00.005+02:00

Eftersom vi gick och la oss rätt tidigt igår fick jag inte sovmorgon längre än till sex, då det var dags för morgonpromenaden. Efter detta somnade vi om bägge två och vaknade inte förrän nio då hela helvetet bröt ut precis ovanför våra huvuden. Vi vaknade med ett ryck av att det dundrade och bullrade något enormt (jag har helt ärligt aldrig varit med om värre) och blixten lös upp den annars kolsvarta tillvaron precis samtidigt som kriget ovanför rasade som värst.

Regnet fullkomligt öste ned! Jag gick upp och stängde takluckan (för att undvika att husvagnen förvandlas till poolområde) och tog ett foto ut från husvagnsdörren, för att sedan återvända till sängen och den förbryllade lilla valpen som såg ut som ett litet frågetecken där hon satt mitt i högen av kuddar och duntäcken. Att utemöblerna hade dynor på sig struntade jag fullkomligt i, de var inte riktigt min högsta prioritering just då…

Jag har alltid varit barnsligt rädd för oväder av detta slag och första tanken var givetvis att gömma sig under täcket och skaka av rädsla, men så insåg jag att min främsta uppgift som nybliven valpmamma faktiskt var att agera lugn och obrydd för att inte överföra min rädsla på oförstörda lilla Vilja. Vi fortsatte helt enkelt morgonen med vårt rutinmässiga morgonmys och la inte så stor vikt vid vad som försiggick utanför de trygga husvagnsväggarna (pappas ord ekade lugnande i mitt huvud - man är tryggast i bilen eller husvagnen eftersom de har gummidäck närmast marken.) När det åskade till tittade hon upp för någon sekund men riktade sedan uppmärksamheten mot mig igen (ingenting går upp mot att pussa matte i ansiktet och att gnaga försiktigt i den goda hårflätan.) Sedan somnade vi om igen och sov oss igenom resten av ovädret, semesterlyx!

För första gången på två veckor har vi nu mulet och småruggigt väder, så vi stannar nog inne idag. Lill-tjejen har nyss utövat brottningsmatch med sin favoritleksak ”Räven” men somnade mitt i den prestigefyllda matchen… Det är inte lätt när det är svårt! ;)

Själv har jag precis avnjutit en god kopp kaffe på husvagnstrappen och trots att det är halvdåligt väder är vår havsutsikt precis lika vacker som vanligt!

Tass och kram hälsar,

Valpagility!

2010-07-16T22:26:00.000+02:00

I måndags kväll satte jag mig vid det medhavda lilla campingbordet utanför husvagnen, med en god kopp kaffe i ena handen och årets campingkatalog i den andra (katalogen finns förresten att beställa gratis här.) På uppslaget som hette ”Öland” fanns utförliga beskrivningar om alla Ölands campingar, inklusive små symboler som visade vilka faciliteter som fanns att tillgå på dem. Jag valde ut de campingar där man 1) var välkommen som hundägare överhuvudtaget 2) kunde njuta av hundbad/hundstrand och 3) fick tillgång till hunddusch. Av 24 campingar kunde endast fem av dem uppfylla mina kriterier vilket kändes en aning tanigt, men men... När jag väl bestämt mig för Eriksöre Camping (vars beskrivning tilltalade mig mest av dessa fem) ringde jag direkt och bokade en husvagnsplats med el. Förväntningarna var höga och än har jag definitivt inte blivit besviken, det finns ju till och med en inhägnad agilitybana! På promenaden imorse (läs: inatt!) släpade jag och Carro oss bort till, den då både människo- och hundtomma, agilitybanan för att låta Vilja få springa lös och nosa på alla konstiga hinder, tunnlar och andra roliga byggnationer.

Den tunnelförsedda grottan blev först ut i inspektionsraden. Hon stannade kvar där inne i flera sekunder, buffade och puttade på tunnelmaterialet men bestämde sig sedan för att låta upptäcktsfärden gå vidare.

Något gult och plastigt fångade sedan intresset och till vår stora förvåning spatserade hon rakt igenom tunneln (utan att vi varken lockade, pockade eller överhuvudtaget ens visade henne att det gick att passera igenom den.) Givetvis berömde vi henne när hon kommit ut i andra änden och i hopp om att få ännu mera beröm sprang hon snabbare än snabbast igenom tunneln nästa gång. Gången efter det. Och gången efter det också.

När vi några minuter senare gick småpratande mot utgången (och släppte fokuset på Vilja för någon sekund) traskade hon rakt upp på nästa hinder… Med hjärtat i halsgropen skyndade jag mig fram för plocka ner henne men insåg raskt att det kanske inte var den mest pedagogiska tanke jag tänkt i mitt liv, så jag fick sammanbitet nöja mig med att hålla henne uppmuntrande sällskap hela vägen över hindret och ned på den (åh så trygga) marken igen. Totalt orädd liten tjej det här!
Så här kommer en varning till alla er som funderar på att besöka en agilitybana med er lilla valp: han/hon kan vara tuffare än ni tror… Om ni är hälften så hönsmammiga som jag så råder jag er å det bestämdaste att låta bli! ;)

Tass och kram hälsar,

Ibland blir man bara så galet upprörd…

2010-07-15T19:42:00.004+02:00

Det är väldigt få saker som gör mig upprörd nuförtiden. Jag lever min dröm och njuter av varje sekund, Fröken Harmoni tänkte jag börja kalla mig. Ingenting är jobbigt, ingenting är irriterande. Självklart händer det precis lika många vardagliga små missöden nu som förut (om inte ännu fler då valpägandet har en tendens att väldigt ofta leda till både söndertuggade ägodelar, utspillda matvaror och allmänt beklagliga små incidenter.) Men vet ni vad? Det bekommer mig inte! Och när det då och då händer att jag överhuvudtaget reagerar, tittar jag ner på den docksöta lilla varelse som allt som oftast är anledningen till reaktionen och så rinner irritationen helt av mig. Man skulle kunna kalla det för gåseffekten, och mina fjädrar är vattentätare nu än någonsin! :)

Idag hände det dock någonting som gjorde mig galet upprörd. Rent ut sagt förbannad. Och desto mer jag tänker på det desto argare blir jag, både på mig själv men också på föremålet för min upprördhet… Efter att ha ätit lite frukost och begett oss ned till hundstranden var det en flerhundsfamilj som verkligen fångade min uppmärksamhet (eller rättare sagt vår uppmärksamhet då både jag och Carro häpnade och tittade storögdt på varandra.) Det första vi reagerade på var den hårda tonen samtliga familjemedlemmar använde mot de stackars hundarna – LIGG väste kvinnan till en av hundarna som för övrigt var snustorr i den svarta pälsen och flämtade av värmen i den stekheta solen (skuggan lös med sin frånvaro vid deras ände av hundstranden.) När hunden fortsatte stå upp och gnyende längta ned till havet skrek kvinnan MEN LIGG SA JAG JU ÅT DIG - hunden lade sig ner och vi försökte att inte stirra på dem i ren och skär förvåning. Några minuter senare hade hund nummer två börjat gny över att han/hon inte fick hälsa på den förbipasserande hunden och den här gången var det mannens tur att ryta – LÄGG DIG NER! Hunden tog några steg framåt så att kopplet sträcktes och med ett hårt ryck drog mannen tillbaka hunden, gav honom/henne en snärt över ryggen med kopplet och befallde LÄGG DIG NER NU FÖR FAN! När hunden väl gjorde som den blivit befallen och lade sig ned hörde vi inte ett enda vänligt ord från varken kvinnan eller mannen, och än mindre något beröm kom ur deras sammanbitna munnar. Senare under dagen fick sig hund nummer ett en hård smäll på nosen för att den skällde frenetiskt och hund nummer två fick rejält med skäll för att han/hon inte satte sig när kvinnan med hög röst krävde det av den överhettade och uttråkade hunden. Vid flera tillfällen var både jag och Carro på väg fram till dem för att ge dem en rejäl utskällning, men av någon outgrundlig anledning gjorde vi det aldrig. Jag vet verkligen inte varför. Kanske var det chocken som paralyserade oss, kanske var det av rädsla att vi överreagerade eller kanske var det för att vi visste att oavsett vad vi hade sagt eller gjort, så hade de aldrig förstått vår upprördhet och än mindre förändrat sitt beteende mot sina hundar. Irritationen var stor då, men tro mig när jag skriver att den är gigantisk nu. Jag sitter framför datorn och kokar av ilska. Dels på grund av medlidande för de stackars hundarna (som inte alls har fått välja dessa idioter till ägare) men framförallt på grund av min egen passivitet. Jag borde ha tagit mig i kragen och agerat, inte bara reagerat. Ush, vad upprörd jag är! Carro kom nyss hem från en dusch och en omgång diskning i servicehuset och vi tog i hand på att det blir annorlunda imorgon - om samma sak händer då får de med oss att göra…

Så, nu har jag skrivit av mig den värsta irritationen och har ro att skriva om de trevliga stunder vi faktiskt också upplevde under dagen – till exempel lekstunden med tuffa lilla Jackson, en tollare/golden som inte var så stor på jorden men desto större i orden. :)

En annan trevlig stund på dagen var lekstunden med söta Tilia, sheltietiken som Vilja glädjestrålande lekte tafatt med.
Eller varför inte berätta om den mysiga glasstunden vi fick efter siestan – klart lillan ska få smaka mattes glass, vi pussas ju ändå titt som tätt så varför inte slicka på samma glasspinne?!

Tass och kram hälsar,

Öland, från norr till söder!

2010-07-14T20:26:00.008+02:00

Imorse ringde väckarklockan vid sju och för första gången var det jag som väckte Vilja och inte tvärt om. Underligt tyckte en morgontrött liten ulltuss som tittade vindögdt på mig och la sig ner på kudden igen (ja, jag låter henne sova i sängen – någonting annat anstår inte denna förnäma lilla dam!) Husvagnen var redan påkopplad på bilen (stort tack till de snälla campinggrannarna som hjälpte mig att putta lite på henne igår kväll) så det var i princip bara att tuta och köra. Färden bar söderut genom Ölands vackra landskap och förutom en kort kisspaus vid Borgholm stannade vi inte förrän slutdestinationen: Eriksöre Camping - vida känt för dess natursköna omgivningar och gästvänlighet vad gäller våra fyrfota vänner. Vid receptionen stod ingen mindre än min bästa vän Carro, som ska bo med oss några dagar (och lära känna sitt nytillkomna extrabarn Vilja) innan hennes semester fortsätter hemma i Stockholm.

Vi var lite tidiga (incheckning ska egentligen ske efter tolv) men den snälla receptionisten meddelade att platsen faktiskt var ledig redan nu, hyschade lite och släppte in oss ändå. Vid uppställning av Snigla (tänker fortfarande på ni-vet-vad när jag nämner just husvagnsnamnet Snigla) hade jag till min stora lycka en hundvakt, Carro agerade lekledare så att jag fick fnula och fixa i lugn och ro.
Den öländska solen har inte varit mildare idag än någon annan dag så vi fyllde vattenflaskorna och begav oss genast ner mot hundstranden…
…vilket lill-fia inte verkade ha någonting alls emot - svalkande bad, goda tuggben och lite välbehövlig skugga under nödlösningsparaplyet satt nog fint efter en så lång bilresa.
Onsdagskvällen har hittills bjudit på god mat, gott kaffe och goda skratt (och mys med min allra godaste vän såklart!) :)

Tass och kram hälsar,

Campingrecension Böda Sand

2010-07-13T21:32:00.004+02:00

Då var det dags att rulla vidare. Tråkigt att lämna något man trivs så bra med, men tanken är ju att ”roadtrippa” och stannar vi här hela sommaren faller ju den idén ganska platt. Och platta idéer är dåliga idéer, eller hur? Imorgon bitti beger vi oss mot nästa äventyr, vi blir kvar på Öland veckan ut men mer än så avslöjar jag inte just nu... Här kommer en campingrecension a lá Nathalie, förhoppningsvis blir det en sådan för varje camping vi besöker på vår resa. Jag kom, jag såg, jag tyckte till. Typ. ;)

Hundvänlighet: 8/10
Här finns två fantastiska hundstränder, en i varje ände av campingen. Att det är långgrunt med kritvit, finkornig sand gör inte saken sämre – underbart för en bad- och leksugen Vilja. Lyxig hunddush i servicehuset några hundra meter bort, helkaklad med trappsteg upp så att hunden kommer upp i behaglig ”arbetshöjd.” Hunden är välkommen på både konditoriets och restaurangernas uteserveringar. Enda nackdelen jag kan se vad gäller hundvänligheten är det faktum att det, framförallt kvällstid, är omöjligt att ta sig fram på campingens små vägar utan att halvt om halvt bli påkörd av glada familjer på trampcyklar, barn på cyklar, lite större barn på skateboardar och diverse promenerande människor i största allmänhet. Stor familjecamping = mycket människor = svårframkomliga vägar = stressande för liten valp. Vi har helt enkelt tagit bilen när vi ska förflytta oss in till kaosets mitt, det överbefolkade (men ack så utbudsrika och trevliga) centrumet.

Personal: 10/10
Serviceminded som sjutton, kundfokuserade till tusen! Vart man än kommit (reception, kiosk, restaurant, konditori, matbutik etc) har personalen varit trevliga, hjälpsamma och tillmötesgående. Precis så som man vill bli bemött av alla människor med serviceyrken, riktiga föredömen är de allihop!

Campingtomten: 8/10
Relativt plan tomt med en stor björk precis bredvid som givit oss välbehövlig skugga mitt på dagen. Servicehuset tvärs över grusgången och hundstranden bara några hundra meter bort. Det är långt till centrumet dock som i princip endast nås med bil (att gå fram och tillbaka tar nästan en timme med en liten valp som vill stanna för att titta, nosa och lyssna på allt från spännande små kottar till stora mystiska soptunnor.)

Servicehus: 9/10
Gott om lediga duschar och toaletter (förutom vid rusningstid när alla barnfamiljer precis kommit hem från en dag på stranden.) Smarta duschkort i samma form som ett kontokort som passar perfekt i plånboken och bara behöver hållas mot avläsaren i tre sekunder innan man kan duscha. Städning sker ofta (städarna springer här titt som tätt med sina väldoftande skurhinkar och fejar och donar) så det är verkligen fräscht med stort f.

Helhet: 9/10
Ett paradis milt uttryckt, eller som de själva uttrycker det: en del av dig. Jag kan inte göra annat än att hålla med, Böda Sand har ofrånkomligt en plats i mitt hjärta (eller snarare våra hjärtan då jag tror att även Vilja håller med mig) och hit kommer vi att längta tillbaka. Kan hända att det höga betyget delvis beror på minnen från alla fantastiska barndomssomrar jag har spenderat här men oavsett har detta har helt klart satt ribban högt inför kommande campingbesök, vilket inte gör mig någonting – råkar jag mot all förmodan springa in i någonting som toppar detta får jag se det som en rejäl bonus.

Tass och kram hälsar,

Man tager vad man haver (och uträttar underverk!)

2010-07-12T23:49:00.007+02:00

Det är mycket nu… Måste sola för att bli brun, gå ned till stranden för att bada, mysa med Vilja för att – ja, för att mysa med Vilja helt enkelt. Förutom dessa osedvanligt stressiga moment i min vardag just nu förväntas jag även måla tånaglarna, prata i telefonen med ett par vänner och sova en skvätt mitt på dagen (detta för att orka med resterande del av min vansinnigt hektiska dag.) Ni förstår hur synd det är om mig. Semesterfiraren Nathalie. Man skulle kunna säga att jag inte hann gå bort till affären för att handla idag, det hade verkligen varit överdrivet ambitiöst av mig att ens försöka klämma in detta i dagens agenda. ;)

När magen började kurra runt sextiden fick jag helt enkelt ta vad den lilla kylen hade att erbjuda och koka ihop en middag (alltså uträtta ett litet underverk!) Resultatet blev en len paprikagryta med chilisting, mycket gott och någonting jag med varm hand kan rekommendera som lättlagad campingmiddag.

Gör såhär: koka ris till fyra personer efter mängdangivelserna på rispaketet. Under tiden riset kokar finhackar du tre salladslökar samt en röd och en grön paprika. Stek på medelhög värme i olivolja tills både lök och paprika blivit mjuk. Tillsätt en halv burk creme fraische och krydda med salt och peppar (saltet jag använde var havssalt med chili vilket gav ”stinget,” men det hade säkert gått lika bra med en halv chilifrukt, finhackad och urkärnad.) Servera med ett glas rött i svart, plastigt vinglas - det är riktig huvagnskänsla det! :)

…och undertiden jag stod i köket (läs: en halvmeter till höger om husvagnsdörren) och lagade mat låg Vilja och sov gott i vardagsrummet (läs: en halvmeter till vänster om husvagnsdörren.) Ni ser väl på henne vilket nervvrak hon börjar bli på grund av denna omåttliga stress?!

Tass och kram hälsar,

Havsbad och lite dokusåpainspelning (!?)

2010-07-11T23:17:00.004+02:00

Framåt fem – sex på kvällen (när alla barnfamiljer ger upp efter en lång dag på stranden) brukar jag och Vilja ta med oss kameran och traska ned till hundstrandens lugna vrå av Bödas sandstrand. För det mesta tar vi bra en kort promenad fram och tillbaka på men idag blev det till och med ett dopp i det blå, vilket jag verkligen tror uppskattades av lill-fia även om vågorna var en smula läskiga…

…men bada, det gjorde hon i alla fall lite grann (till mattes stora lycka!)

Och den där vinden hälsade vi på den med, visst syns det att hon riktigt njuter? ;)

Väl hemkomna utnyttjade jag tröttheten och klippte klorna på henne för första gången. Det blev en riktig mysstund och klotången var (precis som allting annat) rätt god att gnaga på för en liten valp vars tänder kliar något förskräckligt ibland (eller rättare sagt för jämnan.)

Häromdagen utnyttjades efter-stranden-tröttheten till lite ensamhetsträning. Vilja låg innanför husvagnsdörren och jag gick bort till vänster om husvagnen i några sekunder innan jag vände och gick bort till höger om husvagnen i några sekunder. Samma procedur upprepades ett antal gånger tills vi var uppe i 20 sekunder av ensamhet… Det var då jag upptäckte dem, inspelningsteamet från kanal 5 som enligt ryktet är i full gång med inspelningen av höstens heta programserie ”Böda Camping” - läs förresten den galet roliga programbeskrivningen här. Tre inspelningsnissar manövrerade vant de stora kameraapparaterna och de ännu större pälsbeklädda mikrofonerna, VÄNDA ÅT MITT HÅLL! Pinsamheten själv infann sig chockartat mitt i min lugna stund av hundträning och i vild panik kastade jag mig givetvis in i husvagnen igen. Förstår ni hur det kommer att se ut i tv, linslusen till tjej som inte lyckdes kvala in till programmet men som gärna stjäl lite uppmärksamhet från huvudcamparna genom att springa fram och tillbaka bakom husvagnen längst bort i bild vilken dessutom stoltserar med en banderoll med texten ”www.entjejenhundenhusvagn.se" - hua. Jag skriver bara det. Hua.

Tass och kram hälsar,

Valp i husvagn – fördelar och nackdelar!

2010-07-10T18:29:00.018+02:00

På mitt senaste inlägg här på bloggen fick jag en kommentar som löd: ”Hallå där, vill bara hälsa att border collien får svårartad damp av att vistast i husvagn... Reespect till dig!” Tankarna började givetvis att snurra och jag ställde mig själv frågan; har jag omedvetet tagit mig an projektet ”att-åsamka-Vilja-kronisk-damp?” Eller kanske någon annan outhärdlig och livslång beteendestörning? Ojoj. Systematisk som jag är (kalla mig kontrollfreak om du vill) skrev jag genast ned för- och nackdelar med att ha sin hund i husvagn under valptiden, kontra att ha den i hemmet (lägenhet/villa/radhus) och kom fram till följande…

Fördelar

Närhet och trygghet – eftersom man lever väldigt tätt inpå varandra tror jag att valpen får en större närhet (och därmed också trygghet) än vad den skulle ha fått i en stor lägenhet eller kanske till och med radhus/villa. Detta tror jag i sin tur skapar ett mycket starkt band mellan ägare och hund vilket gynnar relationen livet ut, både i vardagen och i träningen.

Rumsrenhet – eftersom det bara är en halvmeter ut till gräsmattan tror jag att det är lättare att få en valp rumsren i husvagn jämfört med radhuset/villan eller kanske till och med lägenheten. Man hinner upptäcka valpens ”nödighet” och visa ut den på gräsmattan inom loppet av några sekunder (jämför detta tidsintervall med att gå tvärs igenom hela villan eller att bära ned valpen nedför alla lägenhetstrappor…)

Socialisering – givetvis ska valpen under första veckan nästan uteslutande umgås med matte/husse, men efter denna korta invänjningstid tror jag att det är bra för valpen ur socialiseringsperspektivet att spendera sin första tid på en camping där man kan välja och vraka bland både människor och andra hundar som valpen kan hälsa på (men också inte hälsa på.) Socialiseringen är inte längre bort än att man öppnar husvagnsdörren!

Miljöträning – på campingar är det ständigt nya ljud, dofter och synintryck (förtältspinnar som hamras ned, grannen som lägger köttet på grillen, barn som cyklar förbi utanför dörren etc) vilket jag tror ger större miljöträning än om man bor i lägenhet/villa/radhus. I det senare fallet blir miljöträningen ett ”projekt” eller en ”utflykt” medan man i husvagnen får det ”på köpet.”

Nackdelar

Separationsångest – står i direkt relation till den första punkten i fördelslistan. Jag tror att den extrema närheten husvagnslivet innebär lätt kan leda till stor separationsångest hos hunden som senare i livet får problem att bli lämnad ensam (eller lämnad av matte/husse överhuvudtaget.) Om man är medveten om denna risk och i ett tidigt skede, dock givetvis successivt, börjar ensamhetsträna samt träna på att lämna hunden hos någon annan tillitsfull person/personer i sin omgivning tror jag att man kan förebygga separationsångesten helt.

Överstimulans – står i direkt relation till den sista punkten i fördelslistan. Eftersom husvagnslivet innehåller en stor portion miljöträning tror jag att valpen lätt blir överstimulerad (får kronisk damp!) om man jämför med boende i lägenhet/villa/radhus där man största delen av tiden låter valpen få lugn och ro och endast miljötränar ibland. För att undvika detta tror jag att en minst lika stor portion passivitetsträning är nödvändig och om man är medveten om risken redan från början tror jag dessutom att man undermedvetet lägger lite extra tid och energi på att låta valpen få just lugn, ro och så många harmoniska stunder som möjligt.

Eftersom jag uppenbarligen tycker att fördelarna väger tyngre än nackdelarna är listorna givetvis helt subjektiva och är skrivna utifrån min egen erfarenhet och min egen tro men nu är jag ju givetvis nyfiken på vad ni tycker/tror… Har jag missat någon punkt i listorna? Har jag varit för optimistisk? Är ni av en helt annan åsikt? Är det någonting ni vill tillägga? Ojoj, det blev många svåra frågor - men jag hoppas också på många kloka svar! Jag passar på att skicka med två dagsfärska Viljabilder som inkluderar favoritleksakerna just nu: Pipleksak Igelkott och Diskborte Igelkott! :)

Tass och kram hälsar,

Avloppsproblem och vattenlek

2010-07-09T19:58:00.011+02:00

Eftersom jag är uppvuxen med campande föräldrar som kajkade runt med mig i hela Europa varje barndomssommar trodde jag att det här med husvagnsboende skulle vara en lätt match för mig. Herregud, hur svårt kan det vara egentligen? Och vad kan egentligen gå fel? Hrm, jag måste dessvärre erkänna en liten miss. En plump i protokollet. Ett riktigt pinsamt nybörjarfel som jag råkade ställa till med i början av min vistelse här på Böda Sands camping.

Döm av min förvåning när jag andra kvällen skulle hämta tandborste och tandkräm från badrummet, som sedan färden hit legat i handfatet då jag (dumma, dumma mig) konstruerade ”öppna” badrumshyllor som inte klarar av att hålla kvar alla mina göra-sig-fin-saker under färd. Handfatet var sprängfyllt av avloppsvatten, kris och elakartad panik!

Anledningen upptäckte jag berodde på att jag monterat avloppstankens lock på husvagnens avloppsrör…

…istället för att ta av locket och montera själva avloppsslangen på avloppsröret som man ska göra…

…vilket resulterade i att jag var tvungen att skölja av allting i campingtomtens lilla vattenslang (rädda det som räddas kunde men jag var dessvärre tvungen att slänga både puder, rouge, tops och annat som inte var lika vattenresistent som parfymerna.) Det hela blev dock en mycket uppskattad vattenlek för Vilja som gärna gav matte en hjälpande hand med avsköljningen! :)

Tass och kram hälsar,

Vilja passivitetstränar, matte socialtränar (?!)

2010-07-08T23:06:00.004+02:00

Jag njuter verkligen av den här underbara tiden. Tiden jag och Vilja har tillsammans, bara vi. För det var ju precis det som var meningen, att vi skulle ha den första tiden för oss själva så att vi verkligen kan lära känna och knyta an till varandra. Om vi gör? Massor! Vi gör det varje dag, hela tiden. Kvart i strax, halv snart och prick nu! :) Medan vi har nittionio procent av tiden för oss själva i vår lilla husvagn ägnar vi ändå en procent av vår tid (eller möjligtvis en och en halv) åt att vara sociala med andra människor och andra hundar (hör och häpna!) Hittills har Vilja hittat fyra små kompisar: jack russeltiken Blondie, tyska spetshanen Nalle, japanska spetstiken Molly och pudeltiken Malou. Hon är en försiktig general när det kommer till möten med andra hundar, något vi kommer att behöva öva lite extra på tror jag bestämt…

Tänk att matte har också hittat kompisar här på campingen – både unga och gamla, campande och stugboende, tjejer och killar. Idag hittade jag kompisen Dali (eller nu ljuger jag, han hittade faktiskt mig) och jag och Vilja blev bjudna på en fika på campingens lilla konditori – det gick ju inte att tacka nej till passivitetsträning åt Vilja och socialträning åt mig! :)
Tass och kram hälsar,

Det blev en dag på stranden...

2010-07-08T09:47:00.007+02:00

Igår morse fick vi besök av kompisarna vi träffade på Böda Sands Café igår: Jens och Jack Russeln Blondie. Vi blev medbjudna till stranden och var inte sena att tacka ja till en halvtimmesutflykt på morgonvisten, trevligt tycker jag med sociala och öppna människor som inte är rädda för att ta kontakt med (tokiga) främlingar som mig! ;)

”Det här var en konstig gräsmatta matte, ska jag verkligen gå över den här?!”

Duktiga tjejen kan till och med simma…

…men trivs ändå bäst på stranden, det är ju så blött i vattnet! ;)
”Jag och Blondie ska leka tafatt nu matte, ska ru mé?”

Det var full fart i manegen men då och då var 10-åringen tvungen att visa vem det var som bestämde på den här cirkusen! ;)
Väl hemkomna intog Vilja sin favoritplats i livet #2: i badrummet in under ena sittgruppen där jag lagt i en av hennes fällar. Ett riktigt mysigt krypin dit hon går när hon är trött och vill vara ifred från mattes alla bus och påhitt! :)

Tass och kram hälsar,

Mysiga morgonpromenader (mitt i natten!)

2010-07-06T21:39:00.001+02:00

Vilja är världens bästa lilla valp. Jag lovar. Även om alla andra hundägare i hela världen påstår att just deras hund är världens bästa måste jag helt ärligt meddela er att de ljuger… Världens bästa valp heter Vilja och hon är min. Bara min. :) Själv är jag så lycklig att det inte ens finns tillstymmelse till tårar (förutom en och en annan glädjetår som råkat slinka ut när jag blivit rörd över någonting hon gjort eller bara hur fantastisk hon är som individ.) Efter två dagar här på Böda Sands camping har vi sakta med säkert börjat lära känna varandra jag och min livskamrat (alias hjärtat, gumman, sötnos, nussa, bebis etc.) Jag måste verkligen skärpa mig vad gäller smeknamn och hålla mig till Vilja, stackarn kommer ju bli scitzofren om jag fortsätter såhär... ;)

Både igår och idag blev jag väckt klockan 05.00, förstår ni vilken omänsklig tid på dygnet att vakna? Eller ”vakna” är egentligen en kraftig överdrift så jag rättar mig själv och förtydligar att jag 1) sätter på mig lite kläder och stoppar en bajspåse i fickan 2) masar mig ut ur husvagnen och försöker att inte glömma Vilja hemma och 3) kämpar mig iväg mot havet för att ta dagens (nattens) första promenad. Såhär såg det ut imorse:

Vilja är på språng (om än lite morgontrött…)

Inte en endaste själ är vaken på campingen (tacka f*n för det, jag säger ju att det är en sjukt omänsklig tid på dygnet) så hon får gå lös och är riktigt följsam.

På stigen som leder från campingen ner till hundstranden hoppade en miljard grodor från den intilliggande dammen och in mot skogen, grodinvasion milt uttryckt! Det fullkomligt kryllade av små grodor men Vilja brydde sig inte märkbart - medan jag aktade varje litet steg och tog god tid på mig för att inte råka klampa på de små liven traskade Vilja på som om ingenting hade hänt, tuff tjej det här…

Väl nere på stranden fick jag ett fint kort på den vackra soluppgången och den ännu vackrare Vilja! :)

”Jag gillar den här sandlådan matte för den är så mjuk att busa i, vi kan väl snälla stanna ett litet tag till?”

Väl hemma i husvagnen intog hon en av sina favoritplatser: precis vid ingången med dörren öppen…

…för då kan man spana på människor som går till och från servicehuset för att uträtta sina morgonsysslor och om någon ser speciellt farlig ut grymtas det till en aning bara för att vara snäll och uppmärksamma matte på att det försiggår något lurt runt knuten! :)

Tass och kram hälsar,

De första två dagarna på vift...

2010-07-05T12:44:00.002+02:00

...har varit sagolika. Fullkomligt sagolika. Helt enkelt precis exakt så som jag hade föreställt mig dem. Ledsen att jag inte uppdaterat er tidigare, har inte haft en chans att hinna med det förrän nu. Äntligen! :)

I fredags var sista arbetsdagen för min del vilken blev riktigt scitzofren, på förmiddagen strålade jag som en sol och på eftermiddagen grät jag floder. Jag kommer verkligen att sakna mina arbetskamrater, mina vänner. När jag inte hade några fler tårar (slut på lagret och fanns inte ens i beställningssortimentet) så tog jag mina små pärmar, almenackor och personliga tillhörigheter i en liten påse och gick därifrån. Underligt. Jobbigt. Och väldigt ledsamt. Ryckte snabbt upp mig dock och kvällen gick åt att fira bästa kompisens födelsedag med champagnepicknick på en härligt soldränkt klippa i Mälaren.

På lördagsmorgonen var det verkligen full fart på mig (som jag nätt och jämnt hann redogöra för här på bloggen då…) Strax efter det rullade jag iväg från pappas lilla tomt och ut i stora, vida världen. Jag kom så långt som till OK/Q8-macken några mil bort där tog jag dagens andra fika (avskedsfikat med pappa var nummer ett) när en kompis knackade på lilla husvagnsdörren för att spana in vad han betecknade som ”Nathalies mobila lägenhet.” Vi tog en kaffe och en korv (mig hungrig, korv god som en mammut) innan jag tankade upp bilen, fyllde luft i alla däck och begav mig vidare. Väl ute på motorvägen var det redan eftermiddag (och inte förmiddag som jag kalkylerat med - tidsoptimist javisst!) Klockan 18.00 svängde jag in på uppfarten hos mammas vänner i Linköping där mamma och syster hälsade på över helgen. Planen var att ta dagens tredje och sista fika innan jag åkte vidare mot Karlskrona, men det blev inte riktigt så… Grillen tändes, kubbspelet arrangerades ute på gräsmattan och jag fick ett glas rött i handen så jag blev helt enkelt kvar där och fick en fantastiskt trevlig lördagskväll (och även söndagsmorgon då vackra värdinnan dukade upp världens hotellfrukost – lyx!)

Söndagen bjöd på hetta (33 grader i skuggan) och sträckkörning ner till Kalmar där jag stannade för att inhandla kamerasladd, kompostgaller och vaxduk till förtältsbordet. Här har jag parkerat utanför Bauhaus (som för övrigt hade slut på kompostgaller. Slut?! Hur tänkte Herr alternativt Fru Inköpschef på Bauhaus då egentligen? Sommar = sol = folk vill både anlägga komposter, ha sina smådjur i utebur och som i mitt fall: göra husvagnstältet rymningssäkert för en liten valp och behöver då just kompostgaller…) Kvällen innan hade jag pysslat ihop den fina husvagnsskylten som ni ser på bilden och måste ju passa på att skriva tusen tack för hjälpen till dig Martina men också lillsyster, det gjorde vi bra! :)

Efter en lång (men också rätt mysig och tankfull) dag i bilen kom jag fram till uppfödaren Tina och hennes vackra gård utanför Karlskrona. Som jag längtat! Halva livet har jag längtat och lycka är bara förnamnet när jag kom gående längst uppfarten och fick syn på min blivande livskamrat. Hon var till och med sötare än jag kom ihåg henne – min lilla Vilja. Jag och Tina tog hand om pappersarbetet över en fika och lät sedan mamma Tilly leka en stund med Vilja så att hon skulle vara trött när vi satte oss i bilen, titta så fina foton jag lyckades fånga på dem tillsammans…
Bilresan gick över förväntan måste jag nog passa på att skriva. Visserligen har hon åkt bil förut men då har det varit tillsammans med mamma och syskon i bakluckan och då blivit åksjuk… Nu pep hon de första 5-10 minutrarna och försökte hoppa upp på sätet men det där med att vara vänlig, bestämd och konsekvent fungerade finfint – hon gav sig till slut och fann sig ganska väl tillrätta där på bilgolvet…

Efter en förvånansvärt tyst och lugn bilresa korsade vi Ölandsbron och körde vidare upp mot norra Öland och campingen Böda Sand. Väl framme tittade Vilja storögdt på medan jag ställde upp husvagnen, virade ner stödbenen och satte på husvagnslåset. När bilen parkerades satt hon givetvis med och hoppade vant in på sin lilla plats där fram. Sent igår kväll var vi färdiga med allt runt-om-pyssel och jag kan lova att det var en utslagen liten hjälte som somnade tvärt på husvagnsgolvet. Snabbt som attan bytte jag om och borstade tänderna så att jag också skulle hinna få några timmar sömn innan det var dags för första riktiga dagen som valpmamma…

Tass och kram hälsar,

Mot äventyret!

2010-07-03T11:14:00.003+02:00

En kort uppdatering till er bloggvänner (mer än så hinner jag inte med idag, stressigt värre...) Jag har städat både bil och husvagn, satt upp de sista kökshyllorna, packat ihop förtält och förtältsmöbler i bilen, tagit en avskedsfika med lille pappsen och nu ska i princip bara stödhjulen viras upp innan jag styr kosan mot ÄVENTYRET! Bilderna får ni vänta på tills ikväll, puss och kram på er! :)

Dragkroksbesiktning och valpshopping

2010-07-01T21:50:00.001+02:00

Jag insåg nyss att jag helt missat att berätta den glada nyheten för er: bilen gick igenom typbesiktningen och är nu stolt innehavare av en alldeles rostfri och vacker dragkrok. Ja, jag menar verkligen att den är vacker – ingenting har någonsin varit så betungande som att sakna dragkrok på bilen ända fram till två veckor innan den 2,5 månaders långa husvagnssemestern och med det i åtanke finns (i min värld just nu) inget vackrare än denna hårda, kalla, kantiga och stålbeklädda föremål. Var hälsad dragkrok! :)

I förrgår efter jobbet svängde jag förbi Bromma Zoomarknad för att shoppa massa saker till Vilja (grym butik med allt man någonsin kan tänka sig i djurväg förresten.) Efter nästan två timmars roligt botaniserande och noggrant utväljande gick jag hem med en påse som innehöll följande:

Två tennisbollar - förlåt Erika men jag avstod i alla fall från frisbeen ;)
Röd kloklippare – ett måste helt enkelt
Klicker – en lydig hund är tydligen en klickerhund
Tuggben - gott för en liten valp
Märgben – ännu godare för en liten valp
Borste – som tydligen ska vara självrensande, hoppas bara den fungerar nu…
Fästingborttagare – en sådan med en snara som dras åt runt fästingen
Koppel och halsband – tjejigt värre i rosa med små blommor på
Gosedjursräv – utan ”stoppning” utan bara långsmal och innehållslös, men rätt söt ändå :)
Pipleksak – den som lät minst hysteriskt vid provpipning
Kamptrasa – i gulligt miniformat
Tuggring – i ett tappert försök att minimera tuggskadorna hon lär orsaka både på min kropp och min husvagn
Gummibildäck – för roliga aktiveringsstunder under sommaren

Småfix och husvagnsinredning!

2010-06-30T07:25:00.001+02:00

De senaste två veckorna har jag hunnit med en hel del i husvagnen på kvällarna efter jobbet. Jag har fixat och donat så fort jag fått några minuter över, tanken har ju varit att att-göra-listan ska vara så tom som möjligt när jag påbörjar resan nu på lördag. Jag tänkte dela med mig av lite småfix idag (ni vet såna där smarta lösningar på irriterande vardagsproblem i husvagnen.) Till att börja med har vi tv-hyllan. Trots namnet har den ännu inte haft någon tv vilande på sig, vilket har berott på att jag fram tills förra veckan saknade en tv-box (tusen tack till världens bästa kollega som donerade en förresten!) Hyllan har därför använts som avlastningsbänk istället där jag förvarat bland annat kaffebryggaren, men snart ska jag ta mig an att koppla in även tv:n och då får nog kaffebryggaren flytta på sig (frågan är bara vart, det påminner lite om domino att inreda en trång liten husvagn...) Hyllan är gjord av ett Ikeabord i ekfanér som sågats och fästs mot köksskåpet med en vanlig träkonsoll, tillverkningskostnaden landade på ynka 69 kronor och titta så fin den blev:

Dessutom har jag fixat en lösning för hur jag ska kunna förvara sopkorgen på samma plats (under bordet) både vid stillastående och rullande utan att den 1) glider omkring i hela husvagnen eller 2) är så fastmonterad att det inte finns utrymme att byta själva soppåsen. Det blev helt enkelt ett hål i sopkorgens stålnät där jag trädde igenom en-sån-där-plastgrej-som-klickar-när-man-drar-åt-den (hoppas ni förstår vad jag menar för jag har ingen aning om vad de små rackarna heter) vilken sedan virades runt ena bordsbenet och klipptes av.

Sist men absolut inte minst hälsar jag mina vänner kryddorna välkomma in i mitt husvagnsliv… Som jag skrivit tidigare är jag helt galen i att laga mat vilket varit rätt omständigt att göra när mina älsklingar kryddorna varit undanskuffade i en Icapåse längst in under sängen. Jag skäms över att ha behandlat de små klenoderna på det sättet men det var ett nödvändigt ont, jag har inte haft ett endaste litet förvaringsutrymme till övers för dem. Det var lite pyssel och tog lite tid men i hyllorna borrades det åtta hål som fick sällskap av åtta skruvar och två kryddhyllor (tredje gången jag åkte in på järnaffären för att byta skruvarna på grund av fel längd/tjocklek blev det till slut rätt.) Vackra va? Notera att jag syftar på kryddorna och inte kryddhyllorna. ;)

Golvmålning (inklusive tankspriddhet och omåttlig besvärlighet)

2010-06-28T20:21:00.014+02:00

I förra veckan målade jag husvagnsgolvet vitt. Resultatet blev fint. Och vitt. Men jag tycker att det hade kunnat gått lite smidigare om jag ska vara ärlig. Jag hade fått det goda rådet av en välmenande kollega att måla inifrån husvagnen och ut mot dörren, för att inte ”måla in mig själv,” och det rådet verkade vara det enda som fick plats i huvudet när jag väl satte igång med målningen… Jag öppnade färgburken, målade golvet inifrån och ut och insåg sedan att jag glömt färgburkslocket längst in i husvagnen där jag började. Suck. Eftersom färgen skulle torka över natten tänkte jag ”sova över” hos pappa, men tänkte jag på att packa en liten sova-borta-väska med nattlinne, tandborste och sängkläder? Givetvis inte. Och om jag inte ville förstöra hela mitt dagsverk med mänskliga tassavtryck var det bara att bita ihop och gå och lägga sig ändå. En aning irriterad över min egen tankspriddhet gick jag bort till pappa för att sova utan varken nattlinne eller borstade tänder och fräste lite grann över att täcket var alldeles för tunt och kuddarna alldeles för fluffiga. Omåttligt besvärligt helt enkelt. ;)

Dag nummer två målade jag andra vändan när jag kommit hem från jobbet och på dag nummer tre köpte jag med mig stilrena granitgrå golvmattor på vägen hem från jobbet. Nu är golvmålningen äntligen avprickad på att-göra-listan och jag är ytterst nöjd med mitt verk, här kommer före-och-efter-bilder.

Nedräkningen har börjat...

2010-06-27T19:07:00.007+02:00

Midsommar spenderade jag med (helt nyfunna) vänner ute i skärgården. Jag måste faktiskt passa på att skriva att det var helt underbart att få träffa människor som man verkligen trivdes med från första ögonblicket. Humoristiska, opretentiösa och supertrevliga. En av dem var precis som jag helt frälst i sångtexter och poesi men egentligen bara ord i största allmänhet så det beslutades raskt att vi hädanefter skulle titulera oss för "ordbajsare." Passande va? Ordbajsaren Nathalie, jag gillar det skarpt. :)

Igår berättade jag för just en av dessa nyfunna vänner om min livsrevidering (och givetvis också dess härliga konsekvenser.) Det har förresten blivit lite av en standardfras för mig på sistone att säga "hej jag heter Nathalie, jag gjorde en livsrevidering för ett tag sedan och är nu den lyckligaste människan på hela jorden med min husvagn och snart även hund." Det är så man ska känna jämnt egentligen. Och svara så jämnt när folk frågar hur man mår, eller hur? Skillnaden nu gentemot sist jag berättade samma sak för någon annan, var att jag nu insåg att det var exakt en vecka kvar tills äventyret börjar på riktigt. En enda ynka liten vecka och nu när även söndagen har passerat är det inte fler än fem små fjuttiga dagar kvar. Ojoj!

Väl hemkommen från skärgården satte jag mig ner ett med en kopp kaffe i ena handen och Eniros vägatlas i den andra (med bara en vecka kvar tills äventyret börjar tyckte jag att det var hög tid att planera en preliminär resrutt och pappas rottweilertik övervakade så att allt gick rätt till…) Jag ringade helt enkelt in de platser jag ville besöka i sommar (Öland, Halmstad, Ödeshög och med flera) och numrerade dem efter lämplig färdriktning. Så mycket kan jag avslöja att jag börjar med Karlskrona, fortsätter med Öland, tar en sväng på västkusten och avslutar någonstans in the middle of nowhere i Småland i början av september. Jag och Vilja har anmält oss till ett hundläger som går av stapeln där. Men nej, nu tänker jag säga godnatt och längta vidare... Och räkna ned dagarna tills på lördag! :)

Gasolläckage (och stort tack till teknikhöken!)

2010-06-23T21:48:00.011+02:00

Jag har kommit underfund med att livet aldrig tar särskilt raka vägar. Inga lättframkomliga heller. Aldrig autobahn liksom. Men helt ärligt så gör det inte så mycket, det är rätt trevligt att knixa sig fram längst de kurviga småvägarna och stöta på ett och ett annat gasolläckage, springa in i en trasig vattenpump eller råka bekanta sig med en trasig lampa eller två. Sånt är livet på småvägarna när man är (eller i alla fall försöker vara) en sån där gör-det-självare! :)

Häromdagen skulle jag testa gasolspisen för första gången, hittills har jag lagat min campingmat och kokat mitt kvällste på världens mest segstartade kokplatta vilket jag tröttnat på rejält. Det var dags för det tunga artilleriet. Gasolen. Jag har otrolig respekt för detta fenomen så jag har dragit mig från att göra det länge nu - tills pappas barndomskamrat gav mig en välbehövlig spark i rumpan och hjälpte mig att göra en riktig totalinventering. Han bokstavligt talat dök in i kofferten, som en hök som fångade en försvarslös liten skogsmus…

Han gick in hundraprocentigt för sin uppgift och det fullkomligt glödde i ögonen när han förklarade varför slang a gick in i apparat b och hur det kom sig att slang c inte var förknippad med apparat d. Dessutom avlönades han endast med ett par tre öl - billigare (och gladare) arbetskraft får man leta efter…

Gasolen sipprade ut som en vårflod genom de gamla, torra och spruckna gasslangarna och vi var tvungna att omgående lösa problemet (när jag säger ”vi” syftar jag på pappas barndomskamrat med en smula assistans av pappa och en storögd Nathalie i släptåg.)

I ett nafs hade han köpt, klippt till och skruvat dit nya gasolslangar och när jag tackade en miljon gånger för hjälpen sa han bara ”äh, din slapptask till farsa hade aldrig märkt det så det var väl lika bra att jag gjorde det - det hade kunnat gått illa vettu!”

Förutom gasolen fick sig även värmepump, batteri och säkringarna en ordentlig omgång. Ingenting som hade teknisk härkomst gick säkert. Jo, möjligtvis min lilla tv men den var säkert alldeles för tråkig (och välfungerade) för att ens bry sig om. Jag passade på att berätta att några lampor mystiskt slutat fungera nyligen och att vattenpumpen sa upp sig vid samma tillfälle. Till min stora glädje dök teknikhöken då rakt in bland säkringarna och fixade även det lilla problemet. Lycka! :)

Husvagnstrip med grillkväll!

2010-06-20T20:24:00.009+02:00

Igår eftermiddag kopplade jag på Snigla på pappas bil (min bil dras fortfarande med det "lilla" problemet att den saknar dragkrok, vilket jag hoppas lösa under nästkommande vecka...) Turen gick till en kompis hästgård en halvtimme/timmes bilfärd från pappas tomt som jag för tillfället ser som "hemma." Hon parkerades på den alldeles nyklippta gräsmattan (bra service på den här campingen måste jag ju säga!) med en stor hästhage som närmaste granne. Undrade då och undrar fortfarande varför jag inte bor så jämnt egentligen?

Det var länge sedan vi sågs så det var riktigt mysigt att få en helkväll tillsammans, här poserar Marita tillsammans med sin "bebis" Titan...

...grillmästaren ville inte vara sämre och poserar här vant framför kameran, mitt emellan den gudomliga första portionen och den ljuvliga andra portionen!

Det blev en galet trevlig kväll med mycket smarta insikter och många goda skratt, och framåt småtimmarna blev till och med Lira lite småtrött!

Dagen efter. Till och med den var helt underbar. En kaffe under parasollet, en mysstund med hästarna och dessutom riktigt vackert väder. Korsudden måste vara himmelen på jorden!

Laxpasta, caprese och… Öl!?

2010-06-17T10:34:00.006+02:00

I gårkväll lyckades jag svänga ihop fantastiskt god ”campingmat” i mitt lilla husvagnskök. När jag skriver campingmat menar jag mat som är varken kräver avancerade hushållsmaskiner, lång ingredienslista eller stor plånbok. Check, check, check! :) Jag hade tänkt att dricka ett glas rött till maten men blev bjuden på en matlagnings-öl av pappas barndomskamrat som var på besök uppifrån Dalarna. Verkligen udda kombo, men faktiskt helt okej (observera att jag aldrig varit någon ”öldrickare” och har alltid tackat nej till öl tills jag åkte på företagsresan till Alicante härom helgen, öl är faktiskt rätt gott nu...) Här kommer en bild och givetvis det supergoda receptet för två personer, prova vettja!

Gör såhär: koka 200 gram pasta enligt anvisning på paketet (exempelvis min favorit från Zeta som heter Casa Di Luca Strozzapreti, söta små knorvar som är perfekt "al dente.") Undertiden pastan kokar fixar du i ordning laxsåsen och capresen. Skär båt-skivor av en tomat och en mozzarella till capresen, ringla över olivolja och dekorera med nymalen svartpeppar och några basilikablad. Skiva sedan 200g gravad lax, finhacka en halv rödlök och ett litet knippe dill och riv av skalet från en halv citron. Blanda ihop allting med 2 dl lätt creme fraische i en liten kastrull och krydda med salt och nymalen svartpeppar. Värm laxsåsen genom att ställa denna kastrullen ovanpå kastrullen med kokande vatten mot slutet av pastakoket (så att kastrullens botten vilar på det kokande vattnet.) Servera med en kall öl.

Husvagnsnamnet Snigla - gulligt eller snuskigt?

2010-06-16T07:09:00.002+02:00

Efter förra helgens premiärtur döpte jag min lilla husvagn till namnet Snigla. Jag blev rätt stolt över att ha kommit på ett så passande namn - det är ju mitt lilla krypin som jag har med mig ”på ryggen” när jag lååååååångsamt glider fram längst vägen. En klockren liten snigel tyckte jag att hon var. Och eftersom hon är just en hon, tyckte jag att Snigla var det ultimata husvagnsnamnet. Feminint, gulligt och väldigt passande för just en husvagn...

Men på inlägget jag skrev här på bloggen fick jag en kommentar från Johanna som kort och gott länkade till http://www.folkmun.se/definition/snigla. Jag skrattade så jag tjöt när jag läste vad namnet betydde enligt sajten som ger sakliga förklaringar till svenska slangord. Jag avbröt mig dock mitt i skrattet (nästan så att jag satte skrattet i halsen, vet ni vad jag menar?) när jag insåg att jag omgående måste döpa om min husvagn. Det var verkligen inte så jag ville att namnet skulle associeras. Tokigt värre. Min husvagn är ju gullig, inte snuskig! Men här kommer ni in i bilden kära bloggvänner, beroende på vad ni tycker kommer ett namnbyte eventuellt att ske. Bloggropen skalla, demokrati åt alla! :) Så vad tycker ni, är husvagnsnamnet Snigla gulligt eller snuskigt?

(Googlade förresten fram en bild på "Snigel" - kommer ni ihåg han den lilla söta i Björnes Magasin?)

Uppdaterad att-göra-lista

2010-06-14T12:47:00.005+02:00

Ja, dagarna flyger verkligen förbi och jag försöker frenetiskt hinna med att bocka av några punkter på att-göra-listan varje dag. Eller nu ljuger jag faktiskt. Varje vecka är mer sanningsenligt. För livet kommer ju emellan hela tiden. Förutom alla stående måsten (som att jobba, sova och äta) dyker det också upp andra måsten hela tiden (som att fira någon släktings födelsedag, en bilbesiktning eller det som avbröt mig nu sist: den stora tvättdagen...) Känner ni igen er? Man har siktet inställt och fokuserar rätt bra med lilla kikaren på den vackra björnen men helt plötsligt dyker det upp en herrans massa harar, rådjur, hackspettar och annat smått och gott som stjäl uppmärksamheten från den stackars björnen som står så snällt där borta i horisonten och äter blåbär (eller vad det nu är björnar äter?) Okej, det var en dålig metafor men ändå - ni förstår grejen! :)

Hur som helst har jag lyckats få en del saker gjort sedan sist och för första gången tycker jag mig nu se att listan krympt. Härlig känsla ska tilläggas. Här kommer då en uppdaterad att-göra-lista (inklusive länkar till eventuella inlägg där jag rapporterat mina bedrifter här på bloggen.)

~~Sy nya gardiner och matchande bordsduk till husvagnen~~ CHECK! En vinröd skönhet...

~~Sätta upp det nya skattemärket~~ CHECK!

~~Sätta upp kompostgaller innanför ett av sovrumsfönstrena~~ CHECK! En vinröd skönhet...

~~Bygga tv-hylla~~ CHECK!

~~Limma ihop skåpsluckor med de trasiga "gångjärnen"~~ CHECK!

~~Bygga hyllor i garderoben~~ CHECK! En pysslarhelg med garderobsbygge

~~Laga ena delen av sittgruppen~~ CHECK!

~~Besikta hos bilprovningen~~ CHECK! Första utflykten - besiktning hos bilprovningen!

~~Sy badrumsdraperi~~ CHECK! Ett helt nytt badrum (endast jacuzzin saknas!)

~~Måla om tvättstället~~ CHECK! Ett helt nytt badrum (endast jacuzzin saknas!)

~~Ta bort det bajsbruna badrumsskåpet och bygga vita hyllor istället~~ CHECK! Ett helt nytt badrum (endast jacuzzin saknas!)

~~Köpa ny portapotti~~ CHECK!

~~Bygga vinställ i förvaringsutrymmet under sängen~~ CHECK! Ibland måste man prioritera...

~~Pyssla ihop en lösning för att kunna sätta fast sopkorgen under bordet vid färd~~ CHECK!

~~Sätta fast alla prydnadssaker med ”kludd” (så att man slipper ta ned dem vid färd)~~CHECK!

~~Skrubba och tvätta utsidan av och taket av husvagnen~~CHECK!

~~Köpa och installera ny termostat till kylskåpet~~ CHECK!

~~Sätta upp bordsbenet i bordsskivan som utgör sängen (för att kunna använda utrymmet under sängen till förvaring)~~CHECK!

Inhandla djupa plasttallrikar, förtältsmatta, 4 st kompostgaller till förtältet, 2 st ljushållare till prydnadssak, tjockare madrass till sängen

Måla husvagnsgolvet (undrar bara om färgen blir beständig på denna plastmatta?)

Fixa en dragkrok till bilen och sedan typbesikta den

Måla om det svarta som flagnat på utsidan av husvagnen

Kardborreband till dynorna i lilla sittgruppen (så att ryggstöden inte trillar ned hela förbaskade tiden)

Sy gardiner till förtältet och en matchande duk till bordet

Sätta upp kryddhyllor och hyllor på köksväggen

Dekorera undersidan av översängen som sitter fast över sittgruppen, med väggord kanske?

Köpa och installera en tv-box (så att man faktiskt kan börja titta på mer än bara tv:ns vackra utsida)

Off topic - min göteborgska människovalp!

2010-06-12T19:34:00.010+02:00

Tidigt igår morse åkte jag med X2000 från Stockholm ner till Göteborg (och jag var illamående som en magsjuk grävling vill jag lova - det var ett UNDER att jag inte spydde mig igenom hela resan!) Jag skulle besöka min kusin och hennes son (min gudson) som jag inte träffat sedan i påskas och inna dess var det så länge sedan som i julas. Idag har vi shoppat kläder till oss alla tre och haft riktig kvalitetstid. Mycket kramar och ännu fler pussar - det är livet det! Kan inte låta bli att visa honom: den vansinnigt söta människovalpen Viktor (även kallad Krusbär då jag fick vetskap om honom när han var stor som ett, ja ett krusbär helt enkelt.) Finast i hela världen, eller hur?

Och förresten, när vi fotade bild nummer tre och fyra hade han precis fått en liten present av gudmor. Han började med att titta storögdt på den märkliga apparaten och klia sig fundersamt i bakhuvudet men efter någon sekund satte han igång att spela höggljutt och skratta ännu mer högljutt. En present som uppskattades av Krusbär men kanske aningen mindre av kusinen. Tänk er en fridfull söndagsmorgon om några månader när han förstått hur man sätter igång den för egen maskin... Stackars, stackars föräldrar säger jag bara - ha! :)

Ibland måste man prioritera...

2010-06-10T12:58:00.010+02:00

Jag är en person som har lätt för att vara pådrivande. Inte minst mot mig själv. Kreativiteten är det heller inget större fel på vilket innebär att jag hela tiden kommer på nya idéer att fylla på att-göra-listan med, och driver mig själv ganska hårt för att kontinuerligt kunna bocka av punkterna i turordning. Häromdagen kände jag mig lite stressad över längden på att-göra-listan, speciellt med tanke på att det nu bara är tre veckor kvar till deadline. Tills den tredje juli då jag påbörjar mitt äventyr. Givetvis ska (SKA!) allting vara klart till dess vilket betyder att jag måste tumma lite på ambitionerna och kanske inte nödvändigtvis utöva perfektion i varje liten enskild del. Utan faktiskt prioritera det som är viktigt (rättelse: det som är viktigast!)

En av punkterna på listan var att bygga ett vinställ till alla mina vinflaskor. Jag är ingen bag-in-box-typ utan tycker bättre om att bokstavligen talat korka upp (inte för att det händer särskilt ofta, därav den stora kvantiteten av vinflaskor som bara blir fler och fler...) Hittills har jag förvarat dem staplade på varandra på en hylla i husvagnsgarderoben och spritt ut dem i den fluffiga sängen så fort jag förflyttat husvagnen. Tidsödande och krångligt. Jag slängde ut frågeställningen ”hur förvara ömtåliga vinflaskor under färd?” på Husvagnochcamping (underbar sajt precis som Husvagnsforum där man får tips, råd och hjälp kring allt som rör husvagnslivet.) Jag fick många intressanta svar men ett var bara för härligt: ”Det bästa du kan göra är att dricka ur flaskorna och sedan köper du vin på tetra pack. Annars så funkar det ju med ett drickflask ställ som du ställer på golvet på lämplig plats.” Jag måste erkänna att just det svaret inspirerade mig till att (med ett glas rött i ena handen) "slänga ihop" ett vinställ igårkväll efter jobbet som nu är placerat i förvaringsutrymmet under sängen. För övrigt kostade det 0:- att tillverka då både kartongerna och de vita näten var gratis på systembolaget. Kortfattat kan man väl säga att jag prioriterade bort vinstället till förmån för viktigare punkter på min lista. Eller så kan man se det som att jag prioriterade funktionalitet framför exteriör, vad tycker ni? :)

Min Vilja - ändrade planer!

2010-06-08T20:10:00.010+02:00

Ibland blir det inte riktigt som man tänkt sig, det insåg jag i lördags efter att ha varit på besök hos uppfödaren i Karlskrona. När jag och lillasyster äntligen kom dit var vi givetvis trötta efter den långa bilturen från rastplatsen vi sovit på utanför Tranås, men tröttheten gick inte att mäta mot känslan av iver och förväntan som upprymde hela min kropp och själ. Jag skulle få träffa mitt lilla hjärta som jag än så länge bara sett på bild på uppfödarens blogg, och hoppade nästan jämfota ut ur bilen så fort vi stannat på den grusbelagda uppfarten. Uppfödaren Tina var precis som jag hade tänkt mig henne när jag pratat med henne per telefon: trevlig, kunnig och otroligt hängiven sina djur. Eftersom kullen bestod av hela nio valpar tog hon ut tre stycken åt gången till mig och lillasyster som satt och väntade ute på gräsmattan i den strålande junisolen. Alla valpar var givetvis helt galet söta och man kunde inte hjälpa att tycka om varenda en av dessa små pälsbollar, men en av dem stack verkligen ut ur mängden…

Detta lilla charmtroll var bland de sista vi fick hälsa på och kom skuttandes över gräsmattan rakt in i min famn - jag blev fullkomligt överfallen med pussar! Jag föll pladask och blev fullkomligt förälskad i denna bedårande lilla varelse som hade både drag under galoscherna och lite jävlar anamma i sig (en riktig tuffing i vacker lyxförpackning.) Vad som inte riktigt rimmade i versen var att denna skönhet inte var avsedd för mig. Jag klickade med ”fel” hund. Inte med Don Corleone som jag blivit lovad, utan docksöta Poison Ivy – en tik med färgen red merle, white and tan. Oops!

Efter att ha träffat alla valpar och spenderat jag vet inte hur många härliga timmar på den nyklippta gräsmattan blev vi bjudna på varma mackor och saft. Vi pratade om allt mellan himmel och jord (i hundvärlden såklart) och jag tog tillfället i akt att ställa några försiktiga frågor gällande lilla tiken jag råkat uppleva ”kärlek vid första ögonkastet” med. Till min stora lycka hade ödet ordnat det så att just denna tik var tillgänglig för byte vilket verkligen satte tankarna i spinn… Vem välja? Kluven var bara förnamnet när vi tackade Tina för allt och satte oss i bilen för att påbörja den långa resan tillbaka till rastplatsen där husvagnen stod uppställd. Jag lovade att ringa och meddela beslutet så snart som möjligt, men senast måndag kväll. Jag samlade tankarna så fort bildörren slog igen bredvid mig och delade högljutt med mig av alla mina tankar och funderingar till stackars lillasyster (om hon hade ägt ett par öronproppar hade hon garnaterat använt dem då!) När vi två mil senare svängde ut på motorvägen hade jag tveklöst bestämt mig – för Poison Ivy. Här kommer lite bilder på underverket som till vardags kommer att heta Vilja. Min vackra Vilja! :)

Längst ut till vänster ser ni den röda lilla fläcken!

Här har hon inte ens öppnat ögonen än...

...och här är hon i profil!

Ser ni hur avundsjuk syrran Swiss Miss är på lövfångsten?

Ett riktigt busfrö är hon!

"När jag blir stor vill jag bli precis som min mamma!"

Ser ni det söta vänsterörat och svanstippen?

Sitta fint kan hon minsann redan!

Behöver jag skriva: världens sötaste lilla valpis!? :)

Premiärturen!

2010-06-07T19:23:00.000+02:00

I fredags var det dags att ta ut husvagnen (Snigla som hon under helgen döpts till) på en premiärtur. Jag kopplade på henne redan på torsdagskvällen och lämnade av henne utanför lägenheten, halvvägs till jobbet på fredagsmorgonen. Stolt över bedriften att ha fickparkerat (!) henne för första gången klappade jag i händerna och vände om mot bilen när insikten slog mig: jag måste ju låsa husvagnen… Men låset fanns ingenstans. Varken inuti husvagnen, kofferten eller bilen. Vad göra? Eftersom tiden (som vanligt) hade sprungit ifrån mig på morgonkvisten var jag tvungen att skynda iväg till jobbet utan att låsa henne och ni förstår säkert att jag satt som på nålar hela dagen. För min kollega liknade jag det vid att hon på morgonen skulle ha slitit ut sitt villalarm, ställt dörren på vid gavel och satt upp en skylt nere vid vägen som kungjorde att ”tjuvar är ytterst välkomna – allt värdefullt i huset är utprickat på en karta som hittas direkt innanför dörren.” Efter en lååååååååång dag på jobbet körde jag (väldigt olagligt) till husvagnen och drog både en, två och fem lättnadens suckar när jag ser att hon står kvar där jag lämnade henne. Eftersom jag skulle vänta på att lillasyster firade klart sin kompis student innan avfärd satte jag mig en stund på ”trappen” och insåg till min stora förtjusning att min "balkong" hade söderläge idag.

Innan avfärd köpte vi (den omtalade) katastrofbromsvajern på macken och kämpade med näbbar och klor för att montera den, vilket inte var det allra lättaste…

Två timmar (ja, jag menar verkligen att det tog oss två timmar att montera djävulskapet) senare var vi rullande och fick en riktigt mysig kväll i bilen.

Tanken var att vi skulle ha svängt av E4 till E22 mot Kalmar i Norrköping, men vi var alldeles för upptagna för att notera avfarten… Ända till Linköping, då det var lika bra att åka vidare till Mjölby och köra tvärs över landet till Karlskrona istället (lurade förresten stackars lillasyster att det stavades Kallscroonah, ha!) När vi väl stannade för att sova hittade vi en underbart vacker liten rastplats strax efter Tranås.

På lördagen lämnade vi Snigla på rastplatsen och åkte vidare mot Karlskrona för att träffa uppfödaren, detta berättar jag mer om förhoppningsvis imorgon men så mycket kan jag avslöja att det inte alls blev som jag hade tänkt mig - på ett positivt sätt! :) På kvällen åkte vi tillbaka till rastplatsen och köpte med oss engångsgrill och majskolvar på vägen, vi tänkte ju passa på att lördagsmysa lite… För det första var majskolvarna frusta, så dem var vi tvungna att ruva som förvuxna hönor (lillasyster ser ändå rätt nöjd ut över sin ruvning, eller hur?)

Engångsgrillen gick inte för allt i världen att få fjutt på så vi startade en liten lägereld ovanpå grillen, smart tyckte vi…

…ända tills vi såg resultatet! Tur att vi hade köpt mackor och mjukost också, annars hade vi fått svälta där ute i ödemarken. ;)

På söndagen hälsade vi på ”mamma 2” på hennes hästgård och fick en kort stund av avkoppling innan det var dags att bege sig hemåt Stockholm. Under bilfärden började jag känna mig lite krasslig och idag har jag haft feber, trist. Skönt då att man passade på att njuta lite extra igår, just här fick jag ett kilo pussar av ett sto mitt i hästflocken. Lycka.

Namnångest, har ni några förslag?

2010-06-03T07:15:00.003+02:00

Precis som jag skrivit tidigare var det meningen att min hane skulle ha varit en tik, och jag visste precis vad hon skulle heta (namnet kom jag på för flera år sedan och har inte tvivlat en enda sekund om att det är just det namnet som är det mest perfekta namnet av alla namn som någon någonsin döpt till.) Ni förstår säkert hur orubblig jag varit i det beslutet. Namnet har varit ristat i sten kan man säga. Granit till och med. Till världen kom som sagt en hane och som ett brev på posten kom namnångesten. Om hon är en han, vad ska då han heta? Släkt och vänner har kommit med glada tillrop och givit sina förslag (bland annat Chili, Dalton, Zorro, Stripe, Devil, Hero, Enzo) men inget av dem har varit namnet med stort N som uttalas perfektion. Förutom att namnet ska passa in på just honom skulle jag även vilja att namnet:

Är tvåstavigt (så att man slipper kalla honom för diverse smeknamn eller rabbla en lång harang varje gång man ska tilltala honom)
Är maskulint och värdigt (namnet Plutten är väl inte direkt någon stark kandidat)
Är lätt att uttala, men gärna innehållandes R eller S
Ger en positiv assosiation

Höga krav? Nää, inte alls. Jag vill bara ha lite perfektion, det är väl inte så mycket begärt? Jag har kommit på en del namn själv men vill gärna ha er hjälp, har ni några bra förslag? Fundera och kommentera! :)

Ett helt nytt badrum (endast jacuzzin saknas!)

2010-06-02T22:10:00.048+02:00

Sakta men säkert blir lilla husvagnen Nathalie-fierad! Jag fnular lite varje kväll efter jobbet och försöker hinna med så mycket som möjligt på helgerna. Det finns ingenting som går upp mot känslan av seger när jag får lov att pricka av en punkt på att-göra-listan. Lycka är att komma en liten bit närmare målet för varje litet steg man tar. Sakta men säkert som sagt.

Nu sist piffade jag till badrummet, eller rättare sagt den halva kvadratmetern skrymsle där jag förvarar mitt smink och tvättar händerna. :) Jag låter helt enkelt bilderna tala för sig själva, visst blev det fint?

Jag målade handfatet två gånger med vit grundfärg.

Jag fortsatte med två lager av en ljusblå våtrumsfärg.

Jag sågade hyllorna (hrm, pappa sågade hyllorna - för mig hade det tagit flera dagar att såga till dem för hand!)

Jag slipade och målade konsollerna och hyllorna.

Jag limmade upp konsollerna på väggarna (tack gode gud för PL400!)

…och givetvis kommer här lite före-och-efter-bilder som vanligt. Lägg gärna märke till det nya fina draperiet som jag egenhändigt sytt (för att vara mig är det en riktigt stor bedrift eftersom symaskinen i vanliga fall kanske inte är min allra bästa vän.)

Off topic – företagsresa till Alicante

2010-05-31T18:34:00.006+02:00

Jag måste börja med att ursäkta mig, såhär långt uppehåll har jag inte haft i mitt bloggande någonsin (visserligen har jag bara bloggat i dryga sex veckor, men ändå…) Jag har förstått att fem dagar är en hel evighet i bloggvärlden och jag beklagar därför att jag varit så frånvarande den närmsta evigheten. Jag lovar att det inte ska inträffa igen, i alla fall inte den närmsta evigheten. :)

Precis som överskriften antyder tänkte jag gå lite utanför ramarna idag. Alltså hoppar jag över hundsnacket och husvagnspratet (och även den lilla smulan compact-living-matlagningen) och berättar istället om den sista resan med gänget, vännerna på jobbet. Oj oj vad roligt vi hade i Alicante! Egentligen skulle jag vilja tacka var och en av er för trevliga samtal, galna upptåg och alla hysteriska roligheter som fick mig att nästan gråta av skratt och sätta en och en annan vinklunk i halsen… Men jag nöjer mig istället med att skriva TUSEN TACK för en fantastisk helg, (men även 2,5 underbara år) jag kommer aldrig att glömma er! Och jag råkar veta att ni inte heller kommer att glömma mig. Kan låta rätt självgott men det är det inte, jag vågar mig enbart på att skriva det eftersom jag garanterat kommer att våldgästa kontoret allt som oftast. I många år framöver. Kollegor som er hittar jag verkligen aldrig igen.

Efter att ha snittat fyra timmar per natt blev söndagen ganska trött och spenderades för min del gott sovandes i buss, flygplan, taxi och senare på kvällen även husvagnen. Hur mysigt jag än haft det var det rent ut sagt magiskt att få komma hem till lilla husvagnen. Hem ljuva hem. Innan jag ens packat upp tog jag en lång dusch och åt en bit mat tillsammans med pappa. När jag sedan satte mig nydushad och nyäten framför datorn fick jag sällskap av ett glas svalkande päronsaft och den vackra solnedgången som strålade genom ”sovrumsfönstret.” Snacka om lyckostund!

Första utflykten - besiktning hos bilprovningen!

2010-05-26T22:40:00.001+02:00

Imorse ringde klockan vid kvart över fem, vansinnigt ohuman tid på dygnet om jag får säga vad jag tycker… Och det får jag för det är ju min egen blogg, ha! :) Igårkväll hade jag förberett dagens utflykt genom att demontera förtältet och kopplat på husvagnen på bilen så imorse var det bara tuta och köra. Nästan. Som sagt, klockan ringde kvart över fem och jag snoozade såklart ett par gånger tills jag var lagom försenad för att få en släng av hjärtklappning och stressat vingla upp ur sängen. Kände mig som en zombie när jag utan att tänka tryckte på on-knappen på (den redan förberedda) kaffebryggaren och fortsatte morgonen genom att rutinmässigt måla lilla ögat och borsta lilla tanden. Det slog mig långt senare på dagen att man hade kunnat göra en långben och ligga kvar i sängen medan man hoppades på att den där Nathalie skulle köra iväg vagnen till bilprovningen, men så långt tänkte jag inte just då. Tack och lov.

Eftera att ha knixat sig ut från pappas lilla parkering var jag på väg mot bilprovningen…

…eftersom jag snoozat några gånger för mycket blev jag en kvart sen och vid incheckningen fick jag meddelandet att ”Din bokade tid 07.20 har passerat, vänligen kontakta bilprovningen för ny tidsbokning.”

Grabbarna på bilprovningen kunde inte säga nej till en fröken som med sin snällaste röst frågade om det var okej att få komma in och besikta lilla husvagnen ändå. Lättnad är bara förnamnet, tänk vad jobbigt om allt ståhej hade varit till ingen nytta?!

Enda anmärkningen var den felkonstruerade katastrofbromsvajern (ni vet den grejen man sätter runt dragkroken på bilen.)

När jag upprepade besiktningsmannens anmärkning och dyrt och heligt lovade att köpa ett husvagnspaniksnöre så snart som möjligt blev jag uppmanad att skriva ned ordet på besiktningsprotokollet... Jag hade aldrig någonsin kommit ihåg det ordet (och kunnat skriva det här på bloggen) om jag inte lydigt gjort som jag blivit uppmanad.

Eftersom husvagnen inte skulle få plats i garaget vid jobbet var jag tvungen att lämna den någonstans på vägen. Någonstans på vägen visade sig vara precis utanför min lägenhet och hyresgästen fick därför ett sms som löd: ”Idag är vi grannar gumman… Mitt hem står för tillfället utanför ditt hem!”

Min husvagn har vinröda gardiner och rosa dynor så hon är bestämt feminin, och vad passar då bättre än ett rosettprytt överdrag till draget?

Följ min blogg med bloglovin